Stigtur deluxe

Kort historia:
Olov från Luleå tittade förbi och vi körde skiten ur oss. I regnet. Det var skoj.

Något längre historia:
När vi började ute i Öjebyn kring 10-snåret duggregnade det lite men inte så vi blev blöta.

Sista fipplet utanför Siverts i Öjebyn.

Halvvägs fick Olov punka, troligtvis i stentrappan vid friluftsteatern på Karlberg. Inte en gång utan två. Eller egentligen var det samma slarvlagade punka två gånger. En ny slang från min rygga löste det.

Olov drar på. Strax började det regna för mycket för att ha mobilen framme :-/

Efter en kort snickerspaus vid vindskyddet på Råberget tilltog regnet på allvar och jag blev tvungen att plocka fram regnjacka. Till och med handskarna kom fram för att slippa att händerna gled av handtagen. Efter att vi passerat Hammenviken och kommit tillbaka till bilarna regnade det riktigt ordentligt och allt utanför regnjackan var genomsurt. Tur att det var varmt regn :-)
En kort transport till Munksund följdes av en kebabrulle på lokala haket och ett snabbt ombyte varpå del två vidtog: en 45 minuters tur på mina (väldigt) lokala stigar som jag ofta kör till och från jobbet. Fortfarande med hällregn som tredje deltagare. Regnet slutade dock precis när vi länkade ihop detta med början på en rejäl sväng ut på Pitholmsheden. Jag tror Olov blev lite kär i stigarna på heden :-) Längst bort på slingan började det märkas i benen att vi var ute på femte aktiva timmen och tempot sjönk lite på tillbakavägen.
Väl tillbaka hos mig följdes en snabb cykelavspolning av en kaffe med det rätta trevliga snacket innan Olov var tvungen att sticka hem till sin dotter och tokgravida fru.
Om jag är slut? Totalt. Men jag är även jävligt nöjd efter en dags cykling i sällskap lika trevligt som vädret var otrevligt. Tack för turen Olov!

Långväga besök

Helt oförhappandes fick jag ett mail med en förfrågan om stigguidning i Piteå. Claes och Per från götet låg på Pitehavsbad med familjerna men ville ut och nöta pitestigar. Sagt och gjort, tid och plats bestämdes och jag skulle ta med ett par greppiga plattisar till Per som hade spd-pedaler men inte dito skor. Magnus behövde noll övertalning för att hänga på och dök upp hos mig i tid för att hinna cykla till mötesplatsen i Skuthamn. Halvvägs dit kommer jag naturligtvis på att jag glömt pedalerna... Det man inte har i huvudet får man ha i benen så jag vände för att en stund senare återvända, denna gång med pedalerna i ryggsäcken.
Efter lite hälsningsartigheter avverkade vi virrvarret av, mestadels släta, stigar på pitholmsheden med en andnings/skitsnackspaus nu och då. Per på sin helstela antikvitet mosade på bra och tempot var hyfsat högt. Men det var nog bra att vi inte körde något stökigare, typ Råberget, då Pers handleder gjorde sig påminnda efteråt. Efteråt ja, då vankades det äppel/rabarberpaj med vaniljsås i solen på altanen. Tack för den Carro! Och tack Claes, Per och Magnus för trevligt sällskap!