Kvällslig stigtur på Eliasleden

Jag och Magnus trotsade myggen och gav oss ut till Svensbyn för att köra Eliasleden på kvällen. Vi startade från Kocksjön kring 18:35 och började direkt trampa/bära upp mot toppen på Mellanberget. Därifrån åkte vi ner på hällarna mot Larssonsberget och sedan "knuffdownhillbanan" ned mot sundet och bron över Kocksjön/Mjösjön. Spångeldoradot runt Djuptjärnen och Vitsjön höll sånär på att kosta mig en bakväxel när bakhjulet åkte ner mellan plankorna på ett ställe. Det är otacksamt när de lagt plankorna 1.01 däck isär... Färden upp på Rörmyrberget gick bättre och med mindre gång än vanligt och när jag sedan lyckades forcera hela den steniga nedfarten tillbaka mot Kocksjön utan oplanerade stopp började jag skratta för mig själv mitt i skogen :-) Efter 1:50 var vi tillbaka vid bilarna och jag kände mig oförskämt fräsch trots nästan två timmar av till största delen oerhört teknisk cykling. Magnus tog en bild med min mobil på väg upp på Rörmyrberget men jag var som synes för snabb för en skarp bild ;-)

Av största vikt

Efter 9 vardagar kom till slut den digitalvåg jag beställde från uket.co.uk. 0-40 kg med 20 grams noggrannhet för ungefär 144:- hem i brevlådan, fyndvarning. Och så ser den ju glad ut :-) Så nu kan jag sluta gissa med personvågsvikter för cyklarna.
Domen lyder som följer:
Glory: 18,75 kg
SX Trail: 15,62 kg
S-Works Enduro: 13,10 kg
P.2: 12,85 kg
Palisades Trail: 12,41 kg
Samtliga vikter är helt kompletta hojar. Varenda en är tyngre än tidigare halvdana vägningar visat :-/

Los Dawes Fusion väger 7,81 kg och Lo 17 kg. Det är som om jag skulle dra runt på en cykel som väger 35,5 kg... Varför måste barncyklar vara så tunga?!?

Vårvinterpropaganda

Egentligen vill jag ha bort all snö och längtar mest till sommaren men så fina dagar som idag går det faktiskt att stå ut med att det är en stund kvar. Fyra grader kallt, strålande sol och stenhårda skoterspår är ju förstås inte riktigt som en dammig bergsstig i Spanien men rätt ok ändå.

Nere vid älvstranden. Det var massor med pimplare ute på isen!

Skoterled i medlut en solig söndagmorgon? Ja tack!

Solen tränger ner även genom de tätare trädkronorna.

S-Worksen med lite lagom snösprut på dämperiet.

Sista nedförsbacken på slutet.

Geometri...igen

När man tittar på cykelgeometri är det ju två vinklar att hålla koll på där framför allt styrvinkeln är central. Alla andra mått är enkla att ta med en tumstock men vinklar är värre. Jag har tagit andra mått och använt trigonometri men det blir väl i bästa fall ungefärligt. Min verktygslåda har helt enkelt saknat ett bra vinkelmätningsverktyg! Men av en slump snubblade jag över Wixey vinkelmätare i ett annat sammanhang och beställde en från machine-dro.co.uk. Direkt ur förpackningen var den inte korrekt kalibrerad men det fixades fort med hjälp av ett byggvattenpass.
Sen var jag förståss tvungen att testa nya leksaken! För att minimera mätfel och eliminera faktorn att golvet förmodligen inte är helt vågrätt gjorde jag flera mätningar och vände hojarna 180 grader mellan mätningarna.
Resultaten i en tysk tabell:

Hoj                   Gaffel      Styrvinkel
Marin Palisades Trail Psylo@110    71.0
P.2                   Pike@110     69.2
S-Works Enduro        Pike@140     67.7
SX Trail              66SL@170     65.6
Glory                 Boxxer@max   64.0

SOOOOOL!

Jodå, solen börjar återvända och i dag var det nästan lite vårvinterkänsla med -7 grader och strålande sol mitt på dagen. Addera hårda, fina skoterspår och en cykel så kan humöret inte bli annat än glatt :-)

Skoterleden längs älven

Utsikt uppströms Piteälven mot Bergsviksbron

Medlut in i skogen och skuggan

Mer medlut

Bussningsbyte

Till slut kom det, det omisskännliga tecknet på en sliten dämparbussning: ett litet klonk när jag lyfte S-Works Enduron i sadeln. En del ramar äter dämparbussningar snabbare än andra och ska man tro "alla andra" på det världsomspännande datornätverket så hör gamla endurodesignen till de hungrigare. Min ram har gått på originalbussningen sen jag fick den sent -05, alltså drygt tre år sen, så jag vet inte om jag riktigt håller med... Det blir intressant att se om polymerbussningen jag tryckte dit, den slitna var av den metalliska typen på bilden, håller lika bra.

Årets första stigcykling

När det är minus tre grader och skare ute får man ta tillfället i akt och hoja. Oftast är hela januari lite för kall för att cykla och det är sällan så hård snö att det går riktigt bra. Men så är alltså inte fallet just nu :-) Det har blåst våldsamt några dagar vilket syns tydligt, omkullblåsta träd och massor med grenar som lossnat ligger överallt. Tyvärr blev det aldrig riktigt ljust idag utan mest grått. Inte ens Harri hade kunnat få till roliga bilder i det ljuset. Det var i alla fall skönt att komma ut en riktig tur och röra på kroppen även om 1x9-setupen på S-Works Enduron straffar en direkt när man inte "tränat" på ett tag. Uppförskörningarna i lite sönderkörda skoterspår med 34x34 som lägsta utväxling brände fint i benen...

Kort tur på årets kortaste dag

Idag är det midvintersolståndet, årets kortaste dag. Det har klarnat upp efter en veckas gråväder så jag var bara tvungen att sticka ut en sväng idag igen för att fånga några av de få solstrålarna som kommer. Jag tror alla tre träffade mig faktiskt :-) Hjulen med Nokian WXC300:orna flyttades till S-Worksen innan avfärd för en något skonsammare framfart än igår.

Inga problem att parkera hojen, bara att trycka fast i skaren bredvid stigen

Det var bedövande vackert med den lågt hängande midvintersolens svagt glödande strålar på snöflingorna som föll inatt.

Äntligen uppe!

Fint med skoterspår att åka utför på :-)

Baktankar

Jag har sen -98 kört olika konventionella sadlar från WTB då de passat min bak bäst. Den äldsta jag har kvar är en SST 2K från, just det, 2000. Men efter att jag kört hela sommaren med en SDG I-Fly på SX Trailen är jag övertygad om I-Beam-konceptets förträfflighet. Det är enkelt att justera, har massiva justermåner för både vinkel och set-back, är knakfritt och har en svårslagen kombination av låg vikt och stryktålighet. En I-Beam-sadelstolpe väger ungefär som en Thomson Elite i samma grovlek och längd. Men det är sadlarna som är riktigt lätta. I-Fly som är lättast väger knappt 160 gram. Visst, det finns (mycket) lättare konventionella sadlar men de tenderar att bli antingen svindyra, sköra eller fruktansvärt obekväma. De flesta är alltihop. Det där med bekväm är i och för sig en personlig grej och jag ska erkänna att för mig är I-Fly lite väl asketisk för xc-turer över två timmar. Däremot på utförs- och skoj och lek-hojarna där jag inte sitter så mycket tycker jag den är kalas. Men SDG har en riktigt fin I-Beam-sadel som passar min rumpa även vid xc, Formula FX. Efter att ha kört den ett tag på S-Works Enduron är jag helt såld. Det är faktiskt den skönaste sadel jag provat. Jag trodde att jag var nöjd med den WTB Podium som satt där innan men Formula FX är ännu mycket mer komfortabel och dessutom ungefär ett hekto lättare med sina 220 gram. Som en bonus går den grå grafiken på svart botten extremt bra ihop med den sparsmakade grafiken på Enduro-ramen :-)

Hjulbyggnation igen

Framhjulet som sitter på Marinen består av en Mavic X317 på ett XT755. Om du inte känner igen Mavicfälgen X317 så är det för att det är ett antikt namn för XC717 Disc. Ja, hjulet är gammalt men inte mycket använt och definitivt inte misshandlat. Jag störde mig förra vintern på att inte enkelt kunna skifta hjul med dubbdäck mellan Marinen och S-Works Enduron (Marinen har en Rock Shox Psylo för 9 mm axel och Enduron en Pike för 20 mm). Jag kunde förstås köpt ytterligare en uppsättning dubbat men det känns omotiverat då det inte är särskilt ofta de behövs i skogen här uppe. Men i och med att jag fick ett nav över löste det sig fint, jag har nämligen adaptrar för både 20 och 9 mm till det navet. När jag köpte det kallades det "Dimension 20 mm" men samma nav har även sålts som Novatec och Marzocchi. Så i dag blev det byte av nav på framhjulet i fråga. Bara för att det säkert retar någon byggde jag med svarta ekrar på skivsidan och vanliga blanka på andra sidan :-)
Så nu har jag Nokian WXC300 på ett hjulpar som alltså passar på både Marinen och Enduron. Praktiskt. Och billigt jämfört med att skaffa ytterligare ett par dubbdäck.

Säsongspremiär för hjälmlampan

Härligt! Det blev en riktig svettotur med hög fart och lika hög puls. Mina hjälmlampsturer när jag är solo tenderar att bli såna. Det är som om det intensiva ljuset från hjälmlampan gör att hela cyklingen blir det också. Hur som helst blir det inte mörkare än just nu. Blötan och fukten gör att allt ljus bara sugs upp och försvinner. Om några veckor när det blir lite frostigare får man genast lite mer ljus tillbaka av det som skickas ut. Det är tur att mobilkameran luras, ljuset från den hemkokade hjälmlampan är betydligt bättre än vad bilden ger sken av (pun intended).

Det blev även premiär för ett dagsfärskt riktigt lätt stigframhjul. Mavic XC717 på Hope ProII 20mm ersätter ett sprucket FIR Disck på Dimension 20mm. Som vanligt riktigt hyggligt hjulbygge av CRC. Jag fick 5 år och en massa cykling ur FIR-hjulet innan fälgen började spricka på samma sätt som bakhjulet gjorde.

Uppföljning 1x9 och kedjestyrare

Efter några turer kan jag konstatera att min kedjestyrare på S-Worksen funkar finfint. Noll kedjehopp på fem timmar stökcykling. Det märks överhuvudtaget inte att den sitter på cykeln vilket är det bästa betyget som kan utdelas.
1x9 passar 90 procent av min cykling på S-Worksen eftersom turerna normalt är under två timmar långa och saknar uppförskörningar som är längre än tio minuter. Episka heldagsturer är det långt mellan för den här småbarnsfarsan. Dagens blöta tur i Lillpite med Puffert-Magnus och hans bror Tomas tillhörde de tio procent där tillgång till en lättare utväxling än 1:1 (34/34) hade varit najs. Under klättringen upp på Gölaberget sökte jag i min syrebristförvirring förgäves efter det icke-existerande framväxelreglaget flera gånger...

Kedjestyrare light

Eftersom jag i princip aldrig använder lillklingan fram på stigcykeln tog jag idag bort den. Klinga, framväxel, reglage - rubbet är borta. Nu blir det alltså bash och 1x9, baby. "Stora" klingan som var en 34:a med växlingsramper är ersatt med en lika stor downhillklinga som inte har ramper och annat för växling men däremot längre tänder. För att undvika att kedjan hoppar av klingan tillverkade jag en kedjestyrare light av klämman från en gammal LX-framväxel och en bit av övre styrningen från en utrangerad Truvativ Box Guide. Styrningen är fäst med en M5-skruv i det befintliga hålet på klämman där axeln för "vajerarmen" suttit. En kortare testtur i stöket med lite hopp och lek ger vid handen att det verkar fungera bra men det visar sig väl med tiden. Som bonus slamrar det betydligt mindre från styrningen än det gjort från framväxeln :-)

Cyklografi

Som utlovats tidigare kommer här fortsättningen på cyklografin (i kronologisk ordning efter införskaffande).

-97: Super Pro Extreme (radical, dude)
VM i floskelnamn? En grönmetallic helsteling med billig stålram, någorlunda vettiga Shimanokomponenter och gula däck.

-98: Scott Tampico
Otroligt snygg instegs-hardtail med aluram i vitt/rött/blått, STX-RC och sunkig Rock Shox Indy med elastomer"dämpning". Köptes och kördes ca två månader tills jävulen flög i mig och jag bytte in den efter att jag provat en...

-98: GT Avalanche
Jag var såld från första pedaltaget när jag testade denna. Den kändes så rapp! Guldmetallic aluram, XT/LX utrustning och tillbaka till stel gaffel igen. Med denna upptäckte jag min då nya hemstad Piteå och många av de stigar som jag fortfarande cyklar på. Det var nu den riktiga djupdykningen i prylträsket började och hojen kittades efter något år om med en Manitou SX-R som beställdes från staterna och första årgångens 9-delade XT.

-01: Scott Pro Racing
Denna beställdes från Evalds och omspecades vid beställning med RS Psylo Race luftgaffel och XSIV skivbromsar.

-03: Specialized S-Works EnduroFörsta fullgungaren. Ett custombygge som köptes från Evalds i juni och åkte med till Verbier i september efter att jag kommit i kontakt med jomper, Tobe, Leo och Pelle Hå på dåvarande Funsports forum. Gick från XC-aktig skepnad med Psylo SL och 3x9 till mer AM-kittning med Marzocchi Z1, stadiga hjul och 2x9. I det skicket kördes den på allt från 6-timmars stigturer hemmavid till liftburen utförsåkning under två Mayhem-festivaler i Åre. Sprack till slut i en svets i svingen. Här i en av sina sista skepnader.

Så kommer vi till cyklarna som fortfarande står i garaget.

-05: Marin Palisades TrailKittades genast om med en Psylo SL som låg och skräpade och de genomtrista Hayes So1e bromsarna såldes till förmån för avlagda Shimano 556 från Enduron. Används idag ibland i skogen men mest som pendlare och för att dra Los kärra.
Nuvarande konfiguration: RS Psylo SL -03, Deore växlar/skivbromsar, Truvativ Firex vevar, Deore/WTB Dual Duty hjul, DMR V8 pedaler, fäste för barnsits och dragfäste för kärra. Vikt: 12,9 kg med Ritchey semislicks.

-05: Specialized SX TrailKöptes som lös ram på höstrea från Bike Scene i UK. Tänkt som kralligare do-it-all ersättare för -03 S-Works Enduron som skulle säljas. Det visade sig, som nämnts tidigare, att S-Works:en spruckit i en svets och jag fick en garantiersättningsram som jag till slut bestämde mig för att behålla och kittade då SXTn för utförsåkning. 5th Element-dämparen har fått ge plats åt en Fox DHX och med en Marzocchi 66RC2X i fronten är den nu dh-slack/låg och levererar 170/170 mm. Jag överväger just nu att låta lacka om ramen.
Nuvarande konfiguration: Fox DHX 5.0 -07, Marzocchi 66RC2X -06, Avid Juicy 5, SRAM X.7 växlar, Hone-vevar, e.13 LG1 styrare, Hope ProII/Mavic 721 hjul, NC-17 Magnesium pedaler. Vikt: 16,7 kg med Maxxis Minions 2,5.

-05: Specialized S-Works Enduro årsmodell -04Garantiersättning för -03an som sprack i en svets i svingen. Sista årsmodellen innan Specialized bytte ramdesign på Enduro-serien och enda året den fanns med Brain-dämpare. Min stigcykel kittad med hyfsat lätta delar och hjul. Om jag bara kunde behålla en cykel skulle det vara denna extremt mångsidiga leksak.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 454 Dual Air -05 @130mm, Avid Juicy 7, SRAM X.9 2x9, XT HTII-vevar, Nuke Proof Generator/Mavic XM719 bakhjul och Dimension/Fir Disck framhjul, Crankbrothers Mallets pedaler (utan grepplattor). Vikt: 13,7 kg med Nobby Nic 2,4.

-07: Specialized P.2 cr-moJag gav efter för begäret och skaffade en knappt begagnad liten hopp och lekcykel. Nu singlespeedad och med Pike 426 U-Turn. När jag tänker på det är det faktiskt bara ramen och bakhjulet som är kvar sen jag köpte den... Naturligtvis buskul på hopp/pumpbana och i ramp men funkar faktiskt över förväntan även i skogen om man släpper ut lite luft ur däcken och U-Turn:ar ut gaffeln en smula.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 426 U-Turn -07 @100mm, Deore 535 endast bakbroms, singlespeed 32/17, Hone-vevar, Hope ProII/Mavic EN521 framhjul och XT konverterat till genomgående axel/Mavic EX729 bakhjul, Knucklebone Drive Magnesium pedaler. Vikt: 13,7 kg med Kenda K-Rad 2,3.

Råbergstur

Det brukar vara snöfritt hemmavid långt innan favortirundan kring/över Råberget är cyklingsbar. Men idag när det varit snöfritt i området kring där jag bor i nästan två veckor tyckte jag det var dags att ge mig iväg och kolla.
Det var som väntat lite snö kvar vid foten av berget i skuggsidan och där var det även riktigt blött.
I övrigt var det inte värre än efter ett rejält regn. Det var allmänt trivsamt i solen och skönt att plåga kroppen ett par timmar i skogen. Terrängen är bitvis så teknisk att det är riktigt hårt helkroppsarbete att ta sig runt men jag kände mig riktigt pigg och stark idag. Bildintensiv RR finns på Happy.

Uppdatering Fox Float vinterpackningar

Sen senaste inlägget har det har varit dåligt med "riktig" skogscykling på grund av jobb, snö, kyla, renoveringar och annat bjäfs. Till och från jobbet har jag i alla fall cyklat som vanligt. Dit på morgonen, hem för lunch, dit igen och så hem på eftermiddagen. Sammanlagt blir det 10-15km beroende på om jag tar närmaste vägen varje gång eller njuter lite stig. Efter en och en halv månad av det och i övrigt sparsamt med stigcykling kan jag i alla fall konstatera att det "cold weather air sleeve service kit" jag servade Fox Floaten på S-Works Enduron med funkar ypperligt. Temperaturen har varierat från några plusgrader till sjutton kalla och det har varit noll problem med luftförlust och inget stuck-down mumbojumbo. Nu fungerar alltså min favoritstigcykel även hela vintern. Tumme upp!

Air sleeve service

Jag gjorde som rubriken säger service på luftkammaren på Fox Floaten på S-Works Enduron nu i kväll. Inte för att det egentligen var nåt fel på dämparen men den har gått nästan två och ett halvt år på de ursprungliga packingarna. Luftkammarservicen, som ska göras varje 40 timmar, har jag gjort en gång om jag minns rätt... Då byts inte packningarna utan man tar i princip isär, smörjer upp och sätter ihop. Så jag tyckte det kunde vara dags för packningsbyte även om dämparen funkade. Jag har inte använt Enduron i minusgrader för att slippa stuck-down problematik men nu beställde jag ett packningskit som ska klara kallt väder från Dr Spoke. Ringde dem i fredags och kitet kom i brevlådan i dag, grum service. I alla fall finns själva proceduren för att byta alla tätningar utomordentligt dokumenterat med steg-för-steg video på Fox websajt, föredömligt Fox. Efter bytet, som gick helt smärtfritt, lät jag hojen stå ute för att kallna till rådande åtta minusgrader. En kortare provtur gick fint men tiden får utvisa om de här packningarna grejar kylan eller om jag snart får öppna dämparen igen... När jag ändå var ute i garaget passade jag på att fixa en riven sidovägg på ett Nobby Nic. Silvertejp på insidan och Liquisole på utsidan is the shit. Synd att Nobby Nic har så sköra sidoväggar för det är riktigt mulliga (och lätta) stigdäck i övrigt.

Impulsköp

Jag har i och för sig inte haft min P.2 särskilt länge men Dirt Jumper 3:an på den är inte någon särskilt exalterande bekantskap. Visserligen är den totalt skottsäker och funktionsduglig med enkelt men funktionellt innanmäte och styrrör samt innerben i stål (och generösa mängder av det), men rolig? Nä. Bristerna i mitt tycke är vikten - närmare 3,5 kg, sparsamt med inställningsmöjligheter samt att mitt exemplar är för 9mm-nav. Jag började fundera kring en lättare gaffel för 20mm-nav med omkring 100mm fjädringsväg och bättre inställningsmöjligheter. Bäst det var kom en knappt begagnad -07 Pike 426 U-Turn med poploc i min väg för rätt pengar. Då jag sedan tidigare är nöjd ägare till en Pike 454 Dual Air kändes det som ett säkert kort. Mellanmodellen 426 är rätt modell för hopphojen, solid krona och styrrör i stål men alla justeringar externt i motsats till billigaste 409:an. Så om man går igenom önskelistan då: 20mm-nav - check, bättre inställningsmöjligheter - check, 100mm fjädringsväg - check (justerbar 95-140), lättare - check (nästan ett kilo!). Frestelsen blev för stor och efter lite förvecklingar (tack Pelle Hå, räddaren i nöden) dök den upp på mitt utlämningsställe i så gott skick som säljaren påstått. Min vana trogen kunde jag inte låta saker vara ifred utan det bar iväg ut i garaget. Poploc med reglage på styret passar definitivt bättre på en mångsidig stigcykel än på en hoppcykel så det tillsammans med tillhörande Motion Control-tjofräs fick byta plats mellan de två Pikarna. Av ren fåfänga skiftade jag också ytterbenen för att få de svarta från den "nya" gaffeln på den i övrigt helsvarta Enduron. Alltså, gammal luftgaffel med nya svarta ytterben och poploc på Enduron och "ny" coilgaffel med gamla grå-gröna ytterben på P.2:an. Fast just nu överväger jag att lacka de gamla lite slitna ytterbenen vita. Det skulle sitta som en fläskläpp på P.2:an eller hur?

Fettbrist?

På SX Trailen sitter så kallade fullkomplementskullager. Det finns alltså ingen kulhållare utan man har tryckt in nån extra kula istället vilket hävdas ge lager som tål större sidobelastningar. Nackdelen är att det finns mindre plats för skit om (när!) det kommer in i lagret som då går trögt eller blockeras helt. Till råga på allt var originallagren i pincip tomma på fett. Fett som blockerar vatten och skit från att komma in. Samma visa när jag kollade lagren på S-Works Enduron när den var ny, nästan fettfria lager. Råder fettbrist eller vad?
Så när lagren på SX Trailen nu börjar vara på upphällningen efter två års mishandel och två omfettningar fanns tre val för nya: kullager.se, Enduro samt Mtb-bearings. Kullager.se föll bort direkt på grund av dåligt prisläge, Enduro verkar bra men saluför fullkomplementslager vilket jag inte ville ha, de var även dyra. Återstod gjorde mtb-bearings som var billigast och säljer vanliga lager med kulhållare. En beställning gjordes och lagren dök upp i brevlådan en knapp vecka senare. Under 500:- inklusive frakt för kompletta lagersatser till båda hojarna, inte illa. Då jag är en misstänksam jävel öppnade jag samtliga lager för att inspektera fettmängd och kvalitet. Föga förvånande var även dessa lager nästan fettbefriade. Vad är problemet kära lagertillverkare? Nåväl, lite "CRC Super Adhesive Grease" (jag skojar inte!) senare hade jag mig 22 feta, lyckliga lager. Det är vid såna här tillfällen man överväger singlepivot-hojar...
Jag har inte kommit mig för att byta lager på någon av hojarna ännu, på S-Worksen behövs det inte ens utan den satsen köpte jag bara för att ha när det väl blir dags. Jag återkommer med eventuell kritik när jag bytt och kört dem ett tag.