Morgonpigg knuffdownhill

Innan dagen drar igång för resten av familjen passade jag på att knuffa och rulla lite. Några sunkiga mobilbilder:

18 grader varmt halv nio på morgonen = shorts och t-shirt! Ja, det är en xc-hjälm och en dh-hoj. Här blandar vi friskt serru.

Knuffa knuffa.

Envist löv satt fast på framdäcket hela vägen upp.

Maxxis was here.

Äntligen!

Stelt, avigt, fortfarande lite snöigt. Men ändå, första rullet i skogen på en evighet!

Nya bromsar på Gloryn

Gloryn har fått donera jos-sjuorna till P.2an (som innan sin senaste transformation endast hade bakbroms) och stod därför utan bromsar. Pryljävulen sa Formula The One men pris/prestanda-förhållandet på dem får anses vara något ogynnsamt. Inte för att det är dåliga bromsar, tvärtom är de kanonbra, det är priset som ställer till det. Bike-Discount kunde istället tillhandahålla ett bromspar som prismässigt är som skräddarsytt för radhussmåbarnsfarsor: Avid Elixir 5 för 149€. Som bonus funkar vita bromsar rätt bra färgmässigt på Gloryn.



Jag har sedan tidigare Elixir R på Nerven och om femmorna funkar lika bra så är allt frid och fröjd. Nedköpen, i den mån de är det, från R till 5 är icke-roterbar slanganslutning på oken (inget problem på Gloryn), justeringen för "lever reach" sker med verktyg (ojoj, hur ska jag klara det?) samt att beläggen är semi-metalliska istället för sintrade (kör ner dem och montera sedan sintrade). På tal om belägg, praktiskt att slippa ha ytterligare en sorts bromsbelägg i reserv.



På bilderna sitter gamla G2-skivor men de skulle behöva riktas en smula så det blir att montera de nya G3-skivorna istället (när som helst nu).

Slangen till bakbromsen var galet lång men turligt nog hade jag Avid-oliv och "insert" liggande eftersom det är samma som Juicy. Elixir använder även samma luftningskit som Juicy men är betydligt knepigare att få luftfria. Att lossa handtaget och avsluta med att vinkla det så luftningsporten hamnar högst (bladet vertikalt) visade sig vara tricket.

Under monteringen passade jag även på att ändra slangdragningen på samma sätt som jag gjort för växelvajern.



Nu saknas bara pedaler (även de donerade till P.2an). Det lutar åt ett par Superstar CNC Nano Tech Flats eftersom de får bra recensioner och har trevligt pris utan att väga överdrivet mycket.



En sak är säker, min Glory är inte lika het som Cyklists Session 88 (mer om den en annan gång) men skoj/krona-faktorn är rätt ok :-)

Vajerdragning på Gloryn igen

Jag insåg att det lika gärna går att dra växelvajern genom kedjestaget i stället för ovanpå, mycket cleanare.

Vajerdragning på Gloryn

Ända sen jag skaffade Gloryn har jag haft problem med spökväxlingar när fjädringen komprimeras ordentligt. Trots nytt tillräckligt långt heldraget vajerhölje. Trots att jag demonterat dämparen och noggrant kollat att bakväxeln inte flyttar sig när svingen rör sig genom hela fjädringsvägen. Inte heller Giants originallösning med delat hölje på baksvingen funkar. Det trodde jag i och för sig inte att det skulle göra heller men i ren frustration provade jag det också.
I Ö-vik snackade jag med Micke och Patrik som också skaffat Glorys och haft samma problem, framför allt med SRAM-växel som jag också kör. Varför det drabbar SRAM mer än Shimano begriper ingen. Men de hade i alla fall kommit på en alternativ dragning som jag inte tänkt på. Normal dragning är från diagonalröret och över dämparlänken och vidare på ovansidan av svingen vilket skapar ett liggande "S" som rör sig väldigt mycket med dämparlänkens rörrelse. I stället hade de fortsatt längs diagonalröret ner bakom kedjestyraren och vidare på ovansidan av kedjestaget. Smart då det är en mycket rakare dragning som inte rör sig lika mycket.

Originaldragningen går precis som bromsslangen över dämparlänken.

Men nu går det i stället rakt ner och bakom kedjestyraren.

Ovansidan kedjestaget.

Efter en rejäl dos teståka kan jag konstatera att det funkar. Växeln påverkas inte alls av fjädringen, precis som det ska vara. Jag begriper inte riktigt varför originaldragningen fast med heldraget hölje inte funkar men det måste ha att göra med att "S:et" rör sig för mycket och/eller för fort. Hur det nu än är med det, tack för tipset Micke och Patrik!

Svartrejs i Örnsköldsvik

I dag är första dagen tillbaka på jobbet efter semestern. Det är lika kul som det låter och som grädde på moset är jag trött i både kropp och knopp efter en helgs dh-racing i Ö-vik. Jag och Olov gjorde en helg av det och styrde Helmut söderut 09:00 på lördag morgon. Mellan Skellefteå och Umeå körde vi igenom det stora regnområde som dumpat mååånga millimeter regn över Ö-vik under fredagen och mycket riktigt bjöd Varvsberget på lerfest.

Inte lovande alls...

Surt nog kände sig Olov inte alls pigg efter några åk och beslutade klokt nog att inte åka mer under lördagen. Jag och ö-vikarna Patrik, Marcus och Micke fortsatte lerbrottningen på berget resten av dagen och avslutade med ett åk på "Baksidan" som föga överraskande går ner på baksidan av Varvsberget. E4 fick därefter agera transportsträcka tillbaka och som sista anhalt passade det bra att smyga in i OKQ8s GDS-hall och låna en högtrycksspruta för att leta fram Gloryn ur lerhögen mellan benen.
Jag och slitne Olov checkade in på Scandic (som exteriört ser ut som om det stod i någon mindre blomstrande del av Ryssland) och Olov gick och la sig för att sova omedelbums. Själv åkte jag med Micke för att möta upp Lars, Patrik och Marcus för en bit mat. Efter en entrecôte och lite vin bar det av till Marcus och downhillvärldscupen från ett lerigt Mont Saint Anne på storbilds-tv. En trevlig och passande avslutning på dagen!

Mmmmmmaaaaaaat!

Söndag inleddes med glada besked: Olov kände sig OK efter kopiösa mängder sömn. En stor god hotellfrukost på det så bar det av mot backen. Efter byte till mer lämpliga däck i form av Wet Screams var det bara att ta tjuren vid hornen och attackera tävlingsbanan för dagen: Black Hole. Black Hole är så svart som en downhillbana blir med riktigt branta hällar, drop, stenkistor och en orgie i rötter. Banan är jobbig på det sättet att den är så teknisk och intensiv att det inte går att vila alls under ett åk. Addera kopiösa mängder vatten och lera och du har ett recept på "intressant" racing. Efter några träningsåk kände jag mig trots en över styret-incident med ett träd ändå lugn. Även om varje åk var en kamp för att stanna på cykeln så visste jag vilka linjer som passade mig. Olov däremot bestämde att banan var nog så utmanande och valde att inte tävla utan njuta av övriga spår istället. Han passade på att dyka upp längs banan och vråla sporrande vilket jag tackar ödmjukast för. När man efter 3/4 av banan är så full av mjölksyra att man nästan ser i kors och fortfarande kämpar mot lera, rötter och stenar för att komma ner fort sitter det fint med lite uppmuntran.

Rejs = ingen tid att fota utom i liften

Jag tyckte inte första tävlingsåket kändes så bra med några tillfällen då jag nästan stod stilla i leran längre ner på berget. Döm om min förvåning när det var tredje snabbaste tid! Patrik i egenskap av local var (som vanligt) mycket snabb och delade samma tid med en kille från Östersund. Andra åket gick bättre med lite jämnare tempo över hela banan och utan stopp i lersmeten kapade jag sex sekunder från första åkets tid. Trots denna förbättring missade jag sista platsen på pallen till en kille från Sundsvall. Men vad gör det när man har hur kul som helst? Det var inte som att jag hade räknat med att ens vara i närheten av en pallplats.

Tack Olov för trevligt ressällskap och tack alla ö-vikare (ingen nämnd och ingen glömd) för att ni gör varje besök värt att minnas!

Vädersäkring 1.1

Efter tips från Tobbe gjorde jag om på framgaffeln för att hålla sprutet från framhjulet borta från styrlagret.

Bakom gaffelbryggan och bakom nedre kronan.

Inget sprut direkt på styrlagret.

Klibba på överröret som påminner om vad som gäller :-)

Vädersäkring

På lördag bär det av ner till Ö-vik för en helgs dh-skoj med svartrejs på söndag. Enligt alla vädersiare kommer det att regna. Mycket. I ett antagligen futilt försök att blidka vädergudarna har jag monterat Wet Screams på reservhjulparet och preppat Gloryn för att slippa värsta leran i ansiktet och de känsligaste delarna av cykeln. Nu återstår bara att hålla tummarna för att mitt arbete varit i onödan...

Lera i ansiktet? Nej tack. En fördel med Gloryns überfeta diagonalrör är att det dubblerar som stänkskärm.

En liten plastskärm och mer slaktad slang för att slippa värsta sprutet på dämpare och lager.

Kvällsdrifting

Monterade och justerade några grejer på Gloryn igår och tog en liten testrunda på lokala Endor på kvällen. Bilden (äkta mobilbild naturligtvis) är tagen 21:12, man måste älska midnattssolen! Som synes i förgrunden kan man drifta sista vänstersvängen rätt bra om man lyckas låta bli bromsarna :-)

Av största vikt

Efter 9 vardagar kom till slut den digitalvåg jag beställde från uket.co.uk. 0-40 kg med 20 grams noggrannhet för ungefär 144:- hem i brevlådan, fyndvarning. Och så ser den ju glad ut :-) Så nu kan jag sluta gissa med personvågsvikter för cyklarna.
Domen lyder som följer:
Glory: 18,75 kg
SX Trail: 15,62 kg
S-Works Enduro: 13,10 kg
P.2: 12,85 kg
Palisades Trail: 12,41 kg
Samtliga vikter är helt kompletta hojar. Varenda en är tyngre än tidigare halvdana vägningar visat :-/

Los Dawes Fusion väger 7,81 kg och Lo 17 kg. Det är som om jag skulle dra runt på en cykel som väger 35,5 kg... Varför måste barncyklar vara så tunga?!?

Skön knuffdownhilling

I dag blev det några timmar ute i skogen i Svensbyn. Knuffa cykel långsamt uppför och cykla snabbast möjligt nedför. Puffert anslöt och pustade (puffade kanske?) på han också. Det hade regnat under natten och det kom en rejäl regnskur precis innan jag for hemifrån men ute i skogen hade vi i stort uppehåll och på slutet tittade solen fram. Bilden på Puffert togs naturligtvis innan solen tittade fram... Det var i alla fall ooootroligt skönt att köra första knuffdownhillingen på barmark sen i höstas!

Helgonförklarad

Jag har länge funderat på att byta ut Race Face Evolve DH-vevpartiet på Gloryn. Att byta vore till syvende och sist prylbögeri eftersom RF:et funkar alldeles okej. Men några halvrationella skäl tycker jag mig ändå kunna presentera: RF:et är tungt, vevlagret är rent pinsamt dåligt, det är besvärligt att meka med och trots att pedalerna sitter på 170 mm är vevarmarna 175 mm (osnyggt sätt att snåla in vid tillverkningen). En del av de "felen" beror på att det är ett budget-vevparti. Men de lider av ett feltänk som gäller även de mer påkostade modellerna: det svagt koniska splinade interfacet mellan axel och höger vevarm slits med varje demontering/montering. Inte för att mitt exemplar uppvisat några symptom men sannolikt kommer det förr eller senare.
Men vad ska man ha istället då? Det faktum att Gloryn har 83 mm vevlagerhylsa minskar tyvärr valmöjligheterna radikalt. Och vilken längd? Evolve-partiet har 170 mm vevarmar och längre vill jag absolut inte ha på en hoj med 225 mm slaglängd och 355 mm vevlagerhöjd.
Kandidaterna lyder i alla fall som följer (priser från CRC per idag och vikter från sicklines.com):

FSA Gravity Light   Lättaste 83 mm-vevpartiet men påstås vara flexigt och lite vekt.
                 ca 2100:- inkl klingor/bash, 692+111=803 gram (armar+lager)
Race Face Atlas FR  Snyggt men korkat interface och inga stålgängor för pedalerna.
                 ca 2000:- endast armar/lager, 714+126=840 gram (armar+lager)
Shimano Saint 815   Bombsäkert, lättmekat.
                 ca 1900:- endast armmar/lager, 762+90=852 gram (armar+lager)

The almost rans:

Shimano Saint 805   Bombsäkrast, lättmekat men tungt och endast 175 mm kvar.
                 ca 1500:- inkl klingor/bash, 901+90=991 gram
Race Face Diabolous Tyngst, dyrast OCH korkat interface. Dock snyggt...
                 ca 2100:- endast armar/lager, 946+126=1072 gram

När jag gjort hemläxan ovan för ett bra tag sen bestämde jag mig för att behålla Evolve DH-partiet tills det rasar då priserna (särskilt Shimanos, Saint 815 kostade till en början 1300:-) gått upp så mycket. Meeen, häromdagen fick jag ett mail från Cyclecomponents som påstod att det Saint 815 för 1290:- som jag bevakat nu fanns i lager. Wtf? Jag hade glömt att jag lagt en sådan bevakning. Men...vettigaste vevpartiet till överkomligt pris? Jag beställde på stående fot! Kollar man på Cyclecomponents idag kostar Saint 815 2200 riksdaler...Så igår mekades Evolve DH-partiet av och skickades iväg med Posten till ny ägare och Saint 815 monterades. Som vanligt med Shimanos vevpartier var det bara att montera utan konstigheter. En välkommen överraskning är att Saint-loggan på utsidan av vevarmarna inte är lackad utan aluminium au naturelle. Överlag är finishen faktiskt grym. En annan trevlig överraskning var att Shimano börjat fylla ordentligt med fett i kullagren i vevlagret!


Att det ens går att ordbajsa så mycket om vevpartier...

Geometri...igen

När man tittar på cykelgeometri är det ju två vinklar att hålla koll på där framför allt styrvinkeln är central. Alla andra mått är enkla att ta med en tumstock men vinklar är värre. Jag har tagit andra mått och använt trigonometri men det blir väl i bästa fall ungefärligt. Min verktygslåda har helt enkelt saknat ett bra vinkelmätningsverktyg! Men av en slump snubblade jag över Wixey vinkelmätare i ett annat sammanhang och beställde en från machine-dro.co.uk. Direkt ur förpackningen var den inte korrekt kalibrerad men det fixades fort med hjälp av ett byggvattenpass.
Sen var jag förståss tvungen att testa nya leksaken! För att minimera mätfel och eliminera faktorn att golvet förmodligen inte är helt vågrätt gjorde jag flera mätningar och vände hojarna 180 grader mellan mätningarna.
Resultaten i en tysk tabell:

Hoj                   Gaffel      Styrvinkel
Marin Palisades Trail Psylo@110    71.0
P.2                   Pike@110     69.2
S-Works Enduro        Pike@140     67.7
SX Trail              66SL@170     65.6
Glory                 Boxxer@max   64.0

Nya leksaker

I fredags landade ett vadderat kuvert i brevlådan innehållandes en Funn RSX Ti till Gloryn. "Begagnad" aldrig monterad och i kartong för under halva nypriset? Ja tack. Så nu är även titankvoten på Gloryn fylld. Kolfiberkvoten var fylld sen tidigare då distanserna på styrröret är kolfiber (originalutrustning rent utav). Direktmonterade styrstammar har både för- och nackdelar men de flesta kan nog åtminstone hålla med om att det blir en snygg och clean installation? Och det är ju som alla vet det viktigaste. Totalt sett (kortare styrrör osv) nåt halvt hekto lättare än den konventionella Brand-X som satt där innan utan att förlora något i styvhet eller styrka, snarare tvärtom. RSX Ti är inte på långa vägar någon lättviktare bland integrerade styrstammar med sina 185gr då det finns modeller ner mot 120 gram (t.ex. Point One Racings Split Second). Problemet, för mig i alla fall, är priset som tenderar att vara astronomiskt samt att de flesta modeller bara finns för oversize-styren (31,8mm).
Samma eftermiddag hämtade jag en kartong med en Mavic EN521 och ett gäng DT Competition ekrar för att bygga ihop med det Hope Pro II som blivit över efter hjulrokader/försäljningar. Hjulet slank ihop fint med ett glas rött till så nu sitter det på SX Trailen vilken jag trakterade till jobbet idag via roliga nedförslutande snöskoterspår. Det finns värre sätt att ta sig till och från jobbet :-)

Snöig knuffdownhill

Det har ett tag sugit ordentligt i utförstarmen och idag stod planeterna till slut i linje, vädret var fint, skoterspåren hårda och framför allt, det är helg. Bilen garnerades med mitt Thule 9403, Gloryn parkerades på och ekipaget styrdes mot Råberget en bit utanför stan. Väl där var det bara att börja promenaden upp... Efter en stund tittade solen fram ordentligt och jag tror den lyste ända in i själen.

Halvsegt uppför...

Moddlagret på de annars hårda skoterspåren gjorde att det gick duktigt trögt uppför och blev minst sagt spännande nerför. Än skar det hit och än skar det dit, intressant värre.

Hyfsat väder :-)

På två timmar blev det bara två åk så rulla nedför/knuffa uppför-ration var rätt kass...men det var både skoj och skönt ändå! Solen började precis försvinna igen när jag körde hem, timing är ordet.

Nytt styrlager på Gloryn

Styrlagret som sitter original på Gloryn är en märklig historia. Ramen tar normalt styrlager upptill och oversize nertill, båda för 1 1/8 styrrör. Det i sig är inte dåligt då det möjliggör användande av ett stort kraftigt lager nertill där största påfrestningarna finns och ett normalt upptill för att spara lite vikt. Det övre lagret är ett tätat vinkelkullager med samma dimensioner som återfinns i många andra styrlager och har dessutom en gummitätning runt/över. Det nedre däremot är av typen med lösa kulor och i princip otätat. Det är i och för sig lovvärt att det är ett "riktigt" oversize-lager som utnyttjar utrymmet och sprider belastningarna på fler kulor. Jag har tidigare rengjort och fettat om nertill men eftersom skiten har fritt tillträde är det lite som att sätta plåster på en skottskada. Kära produktansvariga på Giant: hur tänkte ni här?!? Ett vältätat fint lager upptill där det knappt är skitigt och ett öppet sunklager nertill där det verkligen blir skitigt. Tjänstefel är ordet.
En irritationsfaktor med att skaffa nytt lager är att det vimlar inte direkt av styrlager där ett är normal storlek och det andra oversize, särskilt i kombination med 1 1/8 styrrör i båda, då förfarandet är relativt nytt. Att köpa ett komplett lager och sen bara använda hälften känns halvbra... Jag vet att Acros har precis rätt variant men de kostar svettigt mycket. Så vad göra? Det visar sig att FSA har ett "zero stack reducer"-styrlager för oversize-ram och 1 1/8 styrrör, Orbit Z 1.5R. Reducerlager är oftast suboptimala eftersom de fyller upp ramen med en reduceringshylsa och i den sitter ett kullager av standardstorlek. Det finns undantag, Nicolai Fett Set till exempel, men då kostar det återigen massor. Och frågan är väl om stort lager nertill är så nödvändigt på en hoj med dubbelkronegaffel? DC-gafflar sprider ju belastningen jämnare över båda lagren.

Reduceringshylsa ipressad.

I Orbit Z 1.5R sitter i alla fall kullager som är av exakt samma sort som det som sitter original upptill på Gloryn. Då känns det inte helt bortkastat att köpa ett komplett lager när jag kan använda kullagret upptill. Jag har mycket bra erfarenheter av FSAs styrlager sen tidigare, bland annat ett XLII som är fyra år gammalt och i sin andra ram. Jag kan dessutom sätta min vänstra nöt (inte egentligen) på att dessa kullager passar om/när man behöver byta.

Klart!

Ett Orbit Z 1.5R fick det alltså bli. För 243 riksdaler är det fantastiskt prisvärt om det håller samma kvalitet som de andra FSA-styrlager jag har.

DHX-service igen

Jag bytte olja i Fox DHX 4an på Gloryn idag. Eftersom jag varit genom proceduren tidigare så gick det smärtfritt. Dämparen har ju gått en sommar i Åre och oljan såg minst sagt risig ut. Korken jag hällt lite olja i har vit botten och det är bara några millimeter olja...

Det var nog dags att byta... På lappen mina beräkningar av minimidjupet för IFPn.

Rengjord och isärplockad.

Redo för fyllning. En Brämhultsflaska passar som handsken.

Det som är mest tålamodsprövande är att få den nya oljan fri från luft när man fyller dämparen igen. Luft gömmer sig mellan kolvens shims, i det ihåliga dämparskaftet där returjusteringsnålen finns, i Pro Pedal-mekanismen och under IFPn. Enda sättet att få ut eländet är att cirkulera oljan i dämparen genom att röra dämparskaftet ut och in. Igen och igen och igen. Jag stod nog en kvart, tjugo minuter med det.

Bubbelfritt. Äntligen!

Med frisk olja i blev dämparen märkbart piggare med framför allt snabbare retur. IFPn sitter förresten på 30 mm i en 240x76 mm (9,5x3 tum) Fox DHX 4. Den med gott minne noterar att det är mindre jämfört med en 222x70 DHX 5 där den sitter på 39 mm. Detta trots mindre slaglängd och därmed mindre dämparskaft som kräver plats i dämparkroppen vid full komression. Det beror på att på DHX 5an är luftkammaren i piggybacken justerbar och det måste finnas plats för dämparskaftets volym även med volymjusteringen inskruvad maximalt. En DHX 5 kan alltså göras linjärare än DHX 4 med IFP-djupen som är satta från fabrik. Fakta är att de 30 mm som IFP är satt på i DHX 4 är nära de 28 mm som är minimum enligt mina beräkningar. Nu är det förstås inte raketvetenskap att öka IFP-djupet på en DHX 4 men riktigt lika enkelt som att skruva på 5ans ratt är det ju inte...

Kosmetiskt lyft

Boxxern på Gloryn har visserligen fungerat utmärkt, särskilt efter Moco-modden, men har sett lite trött ut med repad lack och svårt skavda klistermärken. För några veckor sedan skaffade jag en uppsättning originalklistermärken för att fräscha upp den. Satsen innehåller tre varianter; svart med silverfärgad text, silver med transparent text och rött med silvertext.

Race, Team, World Cup

Jag var ambivalent över om jag skulle lacka om ytterbenen, och i så fall i vilken färg, eller nöja mig med att klämma dit nya Race-klibbor. Men varför göra jobbet halvdant med nya klibbor på sliten lack? Nä, omlackning fick det bli. Så vilken färg då? Det är en kuggfråga, det blev ingen färg alls, vitt alltså :-) Fast inte med röda klibbor utan de silverfärgade för en egen look.

Najs om jag får säga det själv

Hela åket

Isig knuffdownhill

Man kan undra varför växlarna slutade funka?!?
Ja, ena ändlägesjusterskruven är ett fulmek.

Mer glasering.

Hjulbygge

Nu var det ett tag sen jag byggde ett hjul men det nya navet kände sig ensamt så jag tog tag i hjulbyggnationen på en gång. Efter att för tredje gången under uppekringen ha tappat in en nippel i fälgen när de besvärligaste sista nio ekrarna skulle ekras in fick jag en snilleblixt. Gänga andra änden av nippeln nåt varv på en eker och använd den för att föra in nippeln genom ekerhylsan.

Tappsäkert!

Ni som provat bygga hjul vet hur inte kul det är att försöka få ut nippelj*veln ur fälgen igen. Det är värt någon sekund extra per eker för att slippa försöka skaka ut nipplar ur fälgen.
Mitt riktställ tar inte 150x12-nav och att fixa någon form av adapter var jobbigt så det blev ghetto-riktning i ramen.

Ghettostyle!

Förståsigpåarna får väl konvulsioner bara av tanken...och inte använde jag nån ekertensiometer heller, ha! Det funkar i alla fall förvånansvärt fint att rikta i ramen även vid byggnation men ergonomin blir lite sådär halvbra. Det är inte som att sitta med riktstället vid vardagsrumsbordet med en öl...