Julfrirajd

Trots julstök (eller tack vare tidig morgon...) hann jag med en liten stunds isig julfrirajd på lekplatsen på julaftonsförmiddagen. Perfekt uppladdning inför släktingar, stillasittande, julmat och kanske en och annan dito öl om ni frågar mig. God Jul!Tomte? Javisst! :-)

Mer grävterapi

I går grävde jag om nedanstående hopp helt. Det är nu betydligt högre och man måste hoppa dubbelt så långt för att nå landningen. Det innebär att man måste ha så mycket fart som bara är möjligt med sig genom kurvan före. Tjälen hade släppt nu så en antydan till berm skapades vilket gör det mycket lättare att få med sig den där farten. Jag märkte att det där avslutande hoppet är en utmärkt motivation för att hålla farten uppe hela slingan. Om man inte låter bli bromsarna hela vägen flyger man för kort. Läge att sluta tröstbromsa alltså. Hela nedfärden blir ett verktyg för att klara hoppet vilket för en icke-tävlande okynnescyklist som mig ger ett nytt sätt att se på nedfärden. Herregud, tänk om jag håller på att bli ett dh-svetto?!?

Kroppsarbete

Nu när snön försvunnit har byggandet börjat på lekplatsen. Trots att ha slitit ut allt ur ett badrum (och jag menar allt: belysning, tvättmaskin, torkskåp, rostfri bänk med ho, handfat, toalettstol, duschgrejer, element(!), taklister och all våtrumsmatta) och målat taket fanns ork över till att fixa lite på en av linjerna medan Lo sov lunch. I går sågade jag ner lite småträd som var i vägen (länge leve Fiskars ficksåg!) vilket gav ett mycket roligare flyt och möjlighet att hålla ordentlig fart i det första (naturliga) hoppet. I dag skottades ett avslutande hopp upp och tillhörande landning formades till. Att skotta ur en berm som leder ner mot hoppet gick däremot sämre. Solen hade inte kommit åt att värma där så tjälen satt fortfarande. Det hade säkert gått om jag haft en riktig jordspade men med min plastspade ville det sig inte alls. När jag testade köra första gången saknades det både fart och läpp på hoppet och jag landade kort. Ouch. Läppen fixades till med mer jord och då blev det bättre men ordentlig fart blir svår att få med sig innan den där bermen kan fixas. Det kändes som att hoppet ska bli mycket större/brantare och även längre givet vilken superb landning som finns men orken och tiden tröt. Nästa gång.

Micke gillar hopp och lek

I dag är jag lite extra glad.
Jag har länge letat ett bra ställe att bygga lite hopp, ns, berms och andra roligheter på. Lämpliga platser är inte lätta att hitta av flera orsaker. Först och främst får det inte vara för långt hemifrån. Med småbarn får det inte bli ett femtimmarsprojekt att sticka iväg och bygga/hoja lite, då blir det allt för sällan. Detta begränsar området rätt kraftigt. Sedan är här i allmänhet platt, inte bra. Ytterligare en försvårande faktor är att hela närområdet där jag bor är gammal havsbotten, sandbotten alltså, vilket gör tillgången till lämpligt naturligt byggmaterial rent ut sagt kass.
Nog om svårigheterna och över till varför jag är glad! Ett ställe som jag ofta bara cyklat förbi förut visar sig efter närmare syning lämpa sig bra för ändamålet. Vem kunde ana? Till fördelarna räknar jag närheten till hemmet - det tar fem minuter på cykel, materialtillgången - trä, sten och jord möjliggör både stabila hopp och ramper. Det finns även befintligt stignät som slingrar sig nerför i lagom lutning. Lite röjning av närgångna buskar är allt som behövs för att få görmulliga utförsspår att leka i.
Jag förutser att jag kommer logga många terapitimmar i mitt nya, ännu icke namngivna, lekrum.
Fortsättning följer...