Idag släppte det!

Välkommen till mickegillarlagg...här pratas det inte cykling i onödan.



Med helt fantastiskt väder med temperatur kring nollan och strålande solsken slog vi till på ännu en dag i skidbacken. Förra helgen åkte vi ju lagg med sele och idag togs nästa steg, att åka helt själv. Vi körde några åk med selen och jag pratade med Lo och berättade att den inte behövdes, att han åkte själv. Nästa åk gjorde jag det klassiska och släppte helt enkelt tömmarna och lät Lo åka själv i tron att jag höll i. Efter halva backen körde jag om honom varpå han stannade och hojtade.
- Du håller ju inte i pappa!
- Nej, du åker helt själv och det går ju jättebra.
- Ja, det gör det. Kom så åker vi!
Jag säger det igen, det är häftigt när det lossnar!

Heldag på skidor

Med inte mindre än spektakulärt vårvinterväder var det bara att bege sig till den lokala kullen med Lo och njuta av dagen på lagg. Vi körde en omväg till backen och lånade en sele. Jag vet att många anser att sele ska man minsann absolut inte använda när barn lär sig åka utför men jag tycker att det finns en poäng med den: jag har tidigare sett att Lo egentligen redan kan stå och åka utan hjälp, han trodde det bara inte själv. Det är stor skillnad jämfört med när han lärde sig cykla. Då fanns ingen rädsla eller respekt för saker.
Planen var i alla fall att få honom att känna sig lite tryggare med hjälp av selen och då våga stå och åka själv. Vi tog några åk i barnbacken med stav som tidigare och sen tog vi fram selen och efter att jag förklarat att jag åker bakom och kan bromsa om det behövs så kände han sig tillräckligt trygg för att stå och åka själv. Och se, grabben åkte, svängde och bromsade själv utan att vi egentligen använde selen. It's all in your head har sällan passat bättre.
Efter lunch i värmestugan tog vi riktiga (ankar)liften upp på kullen. Det funkade perfekt att ha Lo stående mellan mina ben och han säger efter en liten bit: "Vad fort det går pappa! Jag tycker det här är roligt!". Bra så långt alltså. Väl uppe knäppte vi på "tömmarna" på selen igen och tog utan problem familjebacken (grönare än grön) ner vilket fort följdes av "Pappa jag vill upp i stora backen igen! Igen!"
Att säga att selen fungerade som tänkt är en underdrift. Grabben behövde få se att det finns så mycket mer och roligare att åka än barnbacken och bandliften.
Hur som helst är det riktigt roligt att vara med och se när det lossnar :-)

Ibland blir det ju knas även om det på det stora hela gick väldigt bra :-)

Solo i Kåbdalis

På grund av SM i plattlagg har den lokala kullen varit stängd hela veckan, inklusive idag. Den lite riktigare skidanläggning som ligger närmast Piteå (13 mil...) är Kåbdalis i byn med samma namn. Att säga att Kåbdalis by är en liten skit mitt ute i ingenstans är inte nedsättande utan en helt korrekt beskrivning av verkligheten. Men skidanläggningen är riktigt trevlig och ägarna har satsat en hel del på senare år. Bland annat har man så sent som i mellandagarna invigt en nybyggd stollift(!). Väderspåmännen hade siat tio minusgrader och hade nästan rätt, åtta var det när jag anlände.

Första åket upp, Vinkelliften.

Galet snöiga träd, säkert delvis pga snökanonerna.

Kring halv ett började koncetrationen tryta vilket för mig betyder att magen behöver fyllas. Jag blir inte hungrig så länge jag är igång utan får köra på andra indikationer. Eller mat&sov klocka.

"Skidåkarlunch": gulaschsoppa och/eller (naturligtvis och i mitt fall) tacobuffé. Sådär.

Efter 20 minuter, längre behöver det ju faktiskt inte ta att skyffla in mat, var det bara på't igen. Det blev kallare och kallare i luften.

Solen gjorde ett kort gästspel.

Men mestadels var det gråare än Karl Oskars och Kristinas vadmalsrockar. Stolliften bär det fantasifulla namnet Stolliften.

Kring 14:30 började det skymma och belysningen tändes. Tillvaron blev helt plötsligt bra mycket lättare då jag tidigare fått åka mer eller mindre på känn i det otrevliga flatljuset.

Varför sluta åka bara för att det börjar bli mörkt?

Kring 15:30 började det bita lte väl mycket i fingrar och tår så jag kallade det en dag. Sammanlagt 4,5 mulliga timmar på skidor.

Heldag på lagg

Ääääntligen har temperaturen blivit mindre arktisk! Från minus 20 igår till bara två idag. Efterlängtat är en underdrift. Så då fick det bli en heldag med lagg under fötterna på lokala kullen. På förmiddagen lekte jag och Lo i barnbacken, åt korv, skrattade och hade kul.
Vid 12:30 skjutsade jag hem Lo, stoppade i lite lunch och återvände till backen för att åka själv. Under tiden hade varenda skidägare i Piteå med omnejd vallfärdat till Vallsberget...helt galet mycket folk!

Kylig utförsåkning

Termometern visade -14 före lunch, vilket med senaste dagarnas mått mätt var närmast varmt. Så jag och Lo åt lunch, packade laggen och åkte till Vallsberget. Väl där mötte Magnus och Max upp. Vi åkte i barnbacken, svor över den trilskande barnliften, fikade (tack för mackorna och chokladen Magnus!) och hade allmänt trevligt. Lite kallt om tårna var det allt men annars väldigt trivsamt. När jag sen startade bilen på eftermiddagen var termometern i färddatorn ingen rolig läsning. Den började på -18 vilket fort ersattes av -19 och -20 för att stanna på -21. Inte underligt att det var lite kyligt om tårna...

Utförsåkning med manuell uppfärd

Kanske inte helt överraskande har det kommit ännu mer snö. Vi var borta över dagen den 27:e och kom hem på kvällen till 35 färska centimetrar. Bara att skotta gården för att komma in med bilen alltså. Direkt morgonen efter låg 20 till... Uselt för cykling, underbart för att åka lagg.

Dagens aktivitet i pseudokod:

Sug = 25

While Sug > 0
KnallaUppför()
LäggNågraSvängarIFluffelifluffet()
Sug -= 1

End While