Värsta svullnaden över fotleden har gått ner och det smärtfria rörelseomfånget blivit större så i går skaffade jag en balansplatta. Axeln motionerar jag med gummiband, svagaste sorten än så länge. Jag är väl tillbaka till normal (nja, så bra som det blir i alla fall) funktion vilket år som helst nu...
Nä, så bitter är jag inte. Vurpor/cyklad timme-förhållandet är fortfarande lågt. Det är bara lite olyckligt att jag tenderar att skrota så ordentligt när det väl händer :-) Visst är det lite motigt att gå så drastiskt tillbaka efter att ha varit i rätt ok form rent styrkemässigt då mitt hemma-cross-fittande faktiskt har gett resultat. Nu lär det dröja innan jag kan uppta det på allvar igen. Men förhoppningsvis kommer rehaben tillbaka till en axel och fotled jag kan lita på att gå någorlunda fort tack vare ett hyfsat utgångsläge.
Cykling då? Nja, till och från jobbet på vägen går bra men skogen håller jag mig borta från. Favoritskogscykeln är för övrigt såld och SXTn hoppas jag bli av med snart också. Troligen ryker Gloryn den med, i alla fall ramen. Och Marinen. Och P.2an. Jag har en lös plan att minska beståndet till tre cyklar i stället för fem.
Gula och röda löv överallt, klar kall luft och låg glödande sol. Hösten är fantastisk.
Med mestadels bara vänsterhanden på styret och högerhanden i fickan väljer man breda släta stigar.
Mer gnarly än så här blev det inte. Men vad gör det? Även en kort tur på släta stigar och med en hand i fickan skänker ett visst mått av frid till både sinne och kropp.
