Revansch

Axeln har repat sig en del och det har känts hyfsat att hoja till jobbet senaste dagarna. Jag testade även att ta skogen på väg hem från jobbet i fredags vilket kändes rätt ok. Så vad gör man då? Jo ut och känner sig för och leker lite daaoonhill en timme på söndagskvällen. Riktigt jäkla skönt att hoja på riktigt en liten stund! I alla fall, på väg hem passerade jag pumpbanan. Ett ögonblicks intern överläggning (klump i magen vs revanschlusta) gav svaret "vafan, nu kör vi". Och det var sååå skönt att flyga över dubbeln jag krashade på. In your face hoppet! Eller nåt... Kanske inte helt genomtänkt men otroligt skönt.

Konstiga begär

Det kanske låter konstigt efter axelmissödet (ja den gör fortfarande ont, nej jag kan inte cykla än) men jag har blivit jäkligt sugen på en liten bus/hopphardtail! Lagom krallig ram med riktigt korta kedjestag (sub 410mm), lågt vevparti, mtb-BB och skivfäste efterfrågas. Stål eller alu är egalt. Direkt ur huvudet kan jag tänka på Cannondale Chase, Giant STP och Transition Trail-or-Park. En Specialized P3 skulle komplettera SX-Trailen och S-Works Enduron fint i garaget men de går bort då de har osymmetrisk baktriangel som gör att det inte funkar att byta mina befintliga hjul fram och tillbaka. Diverse Kona är ju vanliga och enkla att hitta men de går också bort då de har för långa kedjestag. Just det, det ska vara billigt också, sub 2kkr, vilket gör att begagnat ligger nära till hands även om det känns halvstabilt med beggade hopp-prylar... Tips på modeller, kanske nåt från fultyskland, och konkreta annonser mottages gärna!

Ouch!

Tidigare i kväll var jag på pumpbanan och hoppade lite. Övade snabba låga hopp, långsamma höga hopp, lite små trick. Skitkul. Ända tills jag tog hela långsamt/högt grejen ett steg för långt och körde för sakta. Jag landade naturligtvis alldeles för kort och satte framhjulet i kanten på landningen och gjorde en fin halv volt över styret och landade på höger axel följt av cykeln i ryggen. Ouch. Tack och lov stannade axeln på plats men nu gör det ont som f-n så något fick sig en ordentlig kyss. Hoppas det lugnar sig tills i morgon annars blir det akuten :-/ Men oroa er inte, cykeln är ok.

Större hopp

Någon har gjort det jag velat göra men inte haft tid med: grävt hoppen på pumpslingan större. Nu är första hoppet rejält och i riktig dirt jump-stil, alltså en dubbel med brant läpp och landning. Riktigt mulligt blev det i alla fall och man får hyfsat med luft. Jag börjar bli någorlunda bekväm och avslappnad i hoppandet och experimenterar nu mest med olika kombinationer av pump och fart för att klara ett givet hopp. Det är fascinerande vilket brett spann av ingångsfarter man kan använda för att klara samma hopp genom att variera hur hårt man pumpar eller dämpar läppen. För att hålla mig avslappnad och mjuk i hoppen försöker jag följa Lopes/McCormacks råd och smyga in lite små tricks, vrida på styret här och en liten tweak där. Det funkar över förväntan att fokusera på något annat än själva hoppet när man är lite osäker och stel.

Vita gubbar kan hoppa, lite grann i alla fall

Jag upplever att jag flyttat fram en gräns idag. Hoppat, bokstavligen, över en mental barriär. Sessionerna på pumpslingan har gett mig mycket bättre känsla (och självförtroende!) när det kommer till hopp och nu kändes det rätt testa vingarna lite till. Jag tog SXT:n och trampade iväg till hoppet på Pitholmsheden. Jag har kört det några gånger med Enduron men inte i särskilt hög fart och har även dämpat läppen rätt mycket som jag alltid gjort med större hopp. Nu gick jag i stället in för att verkligen pumpa läppen och få ordentligt lyft. Första gången rullade jag ner med fingrarna på bromsarna och försökte koncentrera mig på att trycka ifrån ordentligt. Efter några hopp hade jag flyttat bak ansatsen till högst uppifrån och trampade ner mot hoppet. Med alla fingrar runt handtagen :-) Jag körde ett tiotal gånger och fick in stilen bättre och bättre och det kändes rätt avslappnat och odramatiskt. Som längst fick jag en flygtur på uppskattningsvis 9 meter och känslan var mullig. Jag testade även några gånger att köra lika fort och dämpa hoppet så mycket jag bara kunde för att prova den andra extremen. Undrar var detta ska sluta? :-S

Pump pump hopp, pump pump hopp

Trampa trampa trampa, hopp, baksidesacceleration, pump pump pump, hopp, baksidesacceleration, beeerm, trampa trampa, hopp, trampa trampa, hopp och en sista baksidesskjuts.
Jag var och svettades en del på pumpslingan i kväll igen. Det är totalt beroendeframkallande! Och grymt roligt när man hittar formen och får till just pump och faktiskt ökar farten över rytmsektionen och hittar baksidorna på hoppen ordentligt. Jag är så illa däran att jag faktiskt skulle vilja göra hoppen större :-S

Trevlig överraskning

En byggnad tillhörande en skola nästgårds från mig har rivits. Nu har någon använt jorden och med hjälp av traktor skapat en liten pumpslinga med några hopp, rytmsektion och en ordentlig berm. Jag såg kreationen när jag cyklade förbi tidigare i dag (stigcykling till jobbet efter lunch) och var bara tvungen att testa nu i kväll. Riktigt roligt även om hoppen skulle behöva lite ytterligare jobb. En rytmsektion, nåt hopp och en 180-graders berm till så blir det en riktigt najs pumpbana. Me like!
Under tiden jag var där dök ett gäng grabbar i tio-års åldern upp på sina dööörthojar. De var nog lite undrande över vad jag som vuxen egentligen höll på med där. När förvåningen lagt sig började frågorna: Hur mycket kostar din cykel? Hur långt kan du köra på bakhjulet? Vad kostar din cykel? Vilka trick kan du göra? Vad kostar din cykel? Hur gammal är du egentligen? Vad kostar din cykel? Just det där med vad cykeln kostar verkade vara mest intressant. Utom för en tystlåten kille som mest iakttog och sen tog fart och körde. Snygga whips och one footers som satt som fläskläppar. Allt på en alldeles alldeles för stor 26-tummare. Cool!
Efter 45 minuter och ett otal rundor hade jag mjölksyra fulla benen och kände mig allmänt slut. Det blir det nog ändring på för jag kommer hänga där många kvällar har jag på känn :-) Hoppas bara det får finnas kvar...

Mer grävterapi

I går grävde jag om nedanstående hopp helt. Det är nu betydligt högre och man måste hoppa dubbelt så långt för att nå landningen. Det innebär att man måste ha så mycket fart som bara är möjligt med sig genom kurvan före. Tjälen hade släppt nu så en antydan till berm skapades vilket gör det mycket lättare att få med sig den där farten. Jag märkte att det där avslutande hoppet är en utmärkt motivation för att hålla farten uppe hela slingan. Om man inte låter bli bromsarna hela vägen flyger man för kort. Läge att sluta tröstbromsa alltså. Hela nedfärden blir ett verktyg för att klara hoppet vilket för en icke-tävlande okynnescyklist som mig ger ett nytt sätt att se på nedfärden. Herregud, tänk om jag håller på att bli ett dh-svetto?!?

Kroppsarbete

Nu när snön försvunnit har byggandet börjat på lekplatsen. Trots att ha slitit ut allt ur ett badrum (och jag menar allt: belysning, tvättmaskin, torkskåp, rostfri bänk med ho, handfat, toalettstol, duschgrejer, element(!), taklister och all våtrumsmatta) och målat taket fanns ork över till att fixa lite på en av linjerna medan Lo sov lunch. I går sågade jag ner lite småträd som var i vägen (länge leve Fiskars ficksåg!) vilket gav ett mycket roligare flyt och möjlighet att hålla ordentlig fart i det första (naturliga) hoppet. I dag skottades ett avslutande hopp upp och tillhörande landning formades till. Att skotta ur en berm som leder ner mot hoppet gick däremot sämre. Solen hade inte kommit åt att värma där så tjälen satt fortfarande. Det hade säkert gått om jag haft en riktig jordspade men med min plastspade ville det sig inte alls. När jag testade köra första gången saknades det både fart och läpp på hoppet och jag landade kort. Ouch. Läppen fixades till med mer jord och då blev det bättre men ordentlig fart blir svår att få med sig innan den där bermen kan fixas. Det kändes som att hoppet ska bli mycket större/brantare och även längre givet vilken superb landning som finns men orken och tiden tröt. Nästa gång.

Micke gillar hopp och lek

I dag är jag lite extra glad.
Jag har länge letat ett bra ställe att bygga lite hopp, ns, berms och andra roligheter på. Lämpliga platser är inte lätta att hitta av flera orsaker. Först och främst får det inte vara för långt hemifrån. Med småbarn får det inte bli ett femtimmarsprojekt att sticka iväg och bygga/hoja lite, då blir det allt för sällan. Detta begränsar området rätt kraftigt. Sedan är här i allmänhet platt, inte bra. Ytterligare en försvårande faktor är att hela närområdet där jag bor är gammal havsbotten, sandbotten alltså, vilket gör tillgången till lämpligt naturligt byggmaterial rent ut sagt kass.
Nog om svårigheterna och över till varför jag är glad! Ett ställe som jag ofta bara cyklat förbi förut visar sig efter närmare syning lämpa sig bra för ändamålet. Vem kunde ana? Till fördelarna räknar jag närheten till hemmet - det tar fem minuter på cykel, materialtillgången - trä, sten och jord möjliggör både stabila hopp och ramper. Det finns även befintligt stignät som slingrar sig nerför i lagom lutning. Lite röjning av närgångna buskar är allt som behövs för att få görmulliga utförsspår att leka i.
Jag förutser att jag kommer logga många terapitimmar i mitt nya, ännu icke namngivna, lekrum.
Fortsättning följer...