Förtrogenhet

Stigar är lite som sängar. Din egen hemma är inte nödvändigtvis världens bästa men den är en av sakerna som definierar hemma.
Det är inte så att pitestigarna är världens bästa eller ens i närheten av de alpstigar Chatel bjöd på. Men de är hemma - och det är skönt att komma hem.

Ljudet....

...av rullsten. Som Harri efterlyste kommer här en videosnutt:

Puffert håller i kameran.

Vinden stör kamerans (begränsade) ljudupptagning men man får en uppfattning i alla fall.

Gaffelservice

Gjorde just en snabbservice (rengöring och ny olja men öppnade inte Talasenheten) på Fox Talasen på Nerven. All olja såg oväntat fin ut, klar och ren, men gaffeln känns ändå bra mycket smooothare nu.

Råbergstur

Yes! Det var alldeles för längesen det var stigstökfest deluxe! Men med sånt finväder som det varit hela helgen hade det varit synd att inte köra en rejäl stigtur. Nerven valdes som arme du jour och bilen lastades och styrdes mot Siverts Snickeri i Öjebyn. Därifrån tar vi det i bilder:

Över fälten mot Sherwoodskogen! Eh, skogen i alla fall.

Utomhusteatern på Karlberg väntar på sommarens uppsättning och publik.

Mmmmmulligt!

Den lilla snön som fanns. Björneländet jag kom alldeles för nära förra sommaren sitter fortfarande i bakhuvudet så jag sjöng mig fram bland granarna upp mot själva Råberget. Hellre muppsång än björnmöte igen...

En välkommen syn efter klättringen...

Hyfsad utsikt över Bertnäsfjärden.

Lite disigt men inga problem att se bruket i Munksund. Hemtrevligt värre...

Jorå, det finns en stig där nånstans. Jag lovar!

Hoho, nu drar det igång på allvar! "Stigen" mot Böle.

Moar!

Mmmmmer mullemull. Nu är det nerför hela vägen mot Böle och kyrkogården.

Skitiga smalben kan bara betyda en sak: shorts! Nej, glädjen över värmen har inte gått över än...

Soooool!

Sista nedförslutet ner mot kraftledningen och kyrkogården.

När jag passerade Hamnviken badade(!) två ungar. Mamma såg måttligt imponerad ut... Ingen bild av det spektaklet dock.

Väl hemkommen satt mat och DH-race från Maribor på Freecaster som en smäck!

Vårens första riktiga stigcykling

Tyvärr är det fortfarande lite för mycket snö kvar. Men eftersom det varit någon minusgrad inatt gick det i alla fall delvis bra att hoja på snön tidigt på morgonen. Lite lurigt bara att veta om det ska bära eller om hjulen bara sjunker rakt ner...

Här bar det nästan, höll på att åka över styret när framhjulet sjönk ner...

Där solen hunnit ligga på en stund gick det inte alls.

Till största delen barmark längs älvstranden men som synes ligger isen kvar på Piteälven.

Det var en underbar morgon i alla fall :-)

Där solen inte kommit åt tidigare gick det utmärkt att hoja på snön.

Nu mår jag (förstås) ungefär hur gott som helst efter lite att äta, en stretch och en dusch. Det kändes för övrigt skumt att cykla gungcykel för första gången på någon månad men det gick över efter någon minut. Nerven passar verkligen som hand i handske.
Nästa helg är det nog i det närmaste snöfritt så då blir det att hoja på riktigt!

Cykelrelaterat igen, nu faktisk cykling!

Nu är det ääääntligen tillräckligt hårt i skoterspåren för att cykla. Addera 6 kallgrader och strålande sol så är en lunchtur ett måste. Inte långt, inte tekniskt, inte snabbt men inte mindre skönt för det :-)

Komprimerad lördagstur

Det är dåligt med riktiga längre stigturer. Dels för att tiden inte riktigt vill räcka till men mest för att stigarna inte är i något vidare skick. Det är för mjukt och löst i skogen/skoterspåren utom de stråk där framför allt hundägarna går mycket. Att få ihop en tur på över timmen utan att köra samma sträcka flera gånger är en utmaning.
Men en timmestur klämdes i alla fall in på lördag förmiddag. Trots grå himmel och flatljus mådde jag (förstås) som en prins efteråt :-)

Äääääntligen sol!

Efter en halv evighet med grå himmel, regn och allmän misär lyste äntligen solen idag. Med någon minusgrad satsade jag på att de sandiga stigarna på Pitholmsheden skulle vara frusna och snabba. En bra satsning skulle det visa sig för fruset och snabbt var precis vad det var :-) Nedan följer en rejäl bildspya ut kompaktdigitalaren.

Upp upp upp...

Bästa biten längst bort på turen.

Samma "rullstensås" passeras flera gånger både upp och ner.

Brant.

Mitt i rullet.

Andra hållet.

Snart hemma.

Slirigt värre

Efter att ha varit på resande fot fredag/lördag och därmed mest ha suttit i bilen och vid matbord var inte ens nattens blötsnö avskräckande, kroppen krävde en hojtur! Två plusgrader gjorde att snön var väldigt kladdig och föret slirigt. Inte helt olikt lera men utan att sätta igen däcken så även om (när!) det släpper så återfår däcken greppet fort. Alla försök till riktningsändring i mer än 5 km/h resulterade i tvåhjulsställ med varierande grad av kontroll. Hur kul som helst med andra ord!

En liten hjulspårsberm är allt som behövs för att undvika att slajda omkring.

Mitt i mörkaste skogen.

Nämnde jag att snön var klibbig?

Ljusning i mörkret

Kvällens mörkercykling var trögtrampad på grund av de centimetrar snö som ligger. Tack vare samma snö tycktes hjälmlampan helt plötsligt ge mångdubbelt så mycket ljus. Det är fantastiskt vilken skillnad det är på att irra runt i fuktig mörk skog eller vit snöig skog :-)

SmurfitKappa tvärs över älven. Vilken pärla...

Kort rapport om MRP 1.X-kedjestyraren: så långt är den en total succé. Den bara finns där och gör det den ska utan att märkas, perfekt.

Lunchtur med soooool!

Efter alldeles för mycket grå himmel lyste solen idag ända in i min hösttrötta själ under lunchturen. Snön som kom i helgen ligger kvar och det är hur fint som helst i skogen.

Isen försöker lägga sig på Piteälven.


Kort andningspaus på Furuberget.


Upp upp upp i tunneln.


Och sen får man ta ut från höjdmeterkontot :-)

1x9 på Nerven

Med någorlunda hel fotled och axel kan jag börja framföra en cykel på riktigt igen. Dags att ta bort pytteklingan och tillhörande framväxel på nya stighojen alltså! På S-Works Enduron körde jag bash och hemkokad fulstyrare som visserligen funkade fint men lämnade lite att önska rent utseendemässigt. Så till Nerven har jag skaffat en "riktig" kedjestyrare: MRP 1.X. Visserligen enkel att montera mellan vevlager och ram men det hade varit ännu bättre om MRP erbjudit en variant för ISCG-montage.

Grå tur på Råberget

Idag blev det första riktiga skogsturen sen tokvurpan i Åre. Det här är den koncisa bildberättelsen. Håll i hatten!

Att det var gråmulet kunde jag se själv och Helmut upplyste mig om att det var någon enstaka kallgrad. Fin dag för en cykeltur alltså!

Mmmmm vilken dag! Som det var varmt och skönt över fälten!

This is how we roll in Piteå...

Mycket bättre i skogen dock. Och vackrare framför allt.

Hällarna upp mot vindskyddet på Råberget var helt omöjligt hala. Under rimfrosten dolde sig isglasering så det var bara att ge upp och gå i kanten. Nesligt.

Vindskyddet = snickers time.

Stökigt därifrån jag kom...

...och än värre dit jag ska.

Samma princip. Bakåt...

...framåt.

Frusen sand formade miniberms under däcken på vägen ned :-)

Inte en enda badare i sikte vid Hammenviken konstigt nog. Bryggan var svinigt hal!

Fin!