Åre 2009 fredag

I dag tog jag mig ut efter lunch med hårdtejpad fot. Och rakat ben. Efter ett dimmigt och slirigt fegåk på Avalanchebanan spolade jag av hojen och tog Bergbanan upp till lägenheten igen. Åket kändes mest bara stelt, avigt och riktigt långsamt. Inget flyt alls. Det var inte särskilt kul att köra när jag mest var spänd och rädd för att behöva sätta ner högerfoten oplanerat. Även axeln behöver någon dag till på sig då den fortfarande kändes lite öm. Nya glada tag i morgon alltså.

Åre 2009 måndag - torsdag

Måndag var en underbar dag med köbefriade kabinåk upp och godbitarna Tusenmetern, Hällrajd, Bräckebäck, French Connection och Tjärnis ner. Men på eftermiddagen blev det lite tokigt på Tjärnis... Nerför den svinbranta biten mot första högerswitchbacken fick jag en highside och kastades av ut nerför pisten. I och med att det är så galet brant blev fallet högt och slutade på stenbumlingen på insidan av switchbacken. När satt mig upp och spottat värsta gruset ur munnen kände jag fort att höger axel var ur led. Tack vare adrenalinet ställde jag mig upp och fick den själv tillbaka i läge. Ouch. När den smärtan lagt sig lite blev det uppenbart att även höger fot tagit mycket av kraften i landningen men jag rullade för egen maskin ner till lägenheten. Nu tre dagar senare känner jag mig fortfarande som överkörd av en långtradare och den stukade högerfoten matchar höften, som tydligen också fick en smäll, i sin svartlila prakt.

Axeln är förstås öm men fungerar som den ska. Det känns just nu osannolikt att jag hojar nåt mer under veckan och även om det skulle vara möjligt så blir det i alla fall inte att köra Maxi Avalanche som jag är anmäld till. Riktigt surt men det kunde vara värre. Nu blir det mer upptåg med Lo och häng på byn i stället.

Ååååååhhhhre

Joråsåatt, det är jättekul att köra bil...

Nu är vi just hemkommna från nästan två veckor på resande fot varav åtta dagar i Åre. Hela familjen och Pelle Hå inkvarterade sig som vanligt i den välbekanta trean på Frönäsudden. Tack Kicki för lånet! Varken jag eller Pelle tog ett enda foto under sex åkdagar vilket måste vara något slags antirekord. Men, för att parafrasera Ronny och Ragge, det är så mycket roligare att köra, köra fort som fan än att fota så det är vad vi gjorde mest hela tiden. Tyvärr gick Pelle omkull och satte styret i ljumsken och hämmades efteråt lite av det. Detta var förutom den skink-kaka han hade på höger skinka/höft sen tidigare. Gubbdownhilling tar på. Själv gick jag omkull lindrigt några gånger men gjorde mig inte illa alls.

Det finns många trevliga leder på berget och kombinationen Hällrajd/Hjulingen/Bräckebäck är fortfarande favoriten men downhillbanan, Jörgens stig och Tjärnis stig med sina switchbacks har seglat upp på topplistan. Den insatte kanske noterar att det mesta på topplistan är svarta eller röda leder med Jörgens softa stig som kontrast. Sista dagen innan hemfärd visade Egil mig och Pelle och ytterligare en Pelle en otroligt mullig tur på berget Väliste vid Trillevallens skidanläggning. Det är lite meckigt med två bilar och det var ett jäkla slit att knuffa cykel rakt upp i 40 minuter för att nå toppen men det var det värt. Jag fnittrade högt för mig själv inne i hjälmen flera gånger under nedfärden, så härligt flowig var stigen. Det ska inte ha varit sista gången jag hojar den. Stort tack Egil!

Grillning på Åre strand.

SX Trailen har funkat närapå oklanderligt hela tiden med endast ett byte av bromsbelägg i mekväg. Jag började nästan tro att beläggen var outslitliga men efter tre år fick jag till slut byta. Enda plumpen i protokollet är att 66:an började fukta lite på högra gaffelbenet så det är tydligen dags för nya oljepackningar. Men hur bra och mångsidig SX Trailen än är har jag dessvärre fått ett svårt sug efter en fullfjädrad downhillcykel. Bara för att se hur fort jag kan köra på en sån liksom. Det gör tyvärr ont i plånbokstrakten bara av tanken men kanske att jag kan få ihop nåt under vintern?

Sprucken bromsskiva

Tydligen har jag varit för hård mot en av mina 203mm bromsskivor. Jag upptäckte att en skiva spruckit när jag skulle byta upp storleken på bromsskivorna på SX Trail:en inför avresan mot Åre om en vecka. Hemma och på Kanis kör jag 185mm fram 160mm bak då bromskraften är fullt tillräcklig även med de mindre skivorna. På lite större berg med långa åk är det däremot fint med större skivor för undvika överhettade bromsar. Men nu blir det 203mm fram och 185mm bak i stället för 203 i båda ändarna. Det ska nog gå bra det med, jag hade ju ändå tänkt bromsa mindre...

Tebax från Åre

En helt underbar vecka i Åre är till ända. Jag träffade av en slump ett gäng happy-göteborgare första åkdagen och hojade sedan med dem resten av veckan. Det blev skralt med foton men plumse-Robert filmade friskt så jag väntar med spänning på resultatet av det. Länk till första filmen, jag kör i vit/svart tröja. Jag har varit på varje Mayhem-festival sen -04 och årets trip var ungefär som de föregående åren i en del avseenden; jag bodde hos Kicki på Frönäsudden (tack Kicki!), körde ännu lite fortare än året innan och hoppade lite högre/längre. I andra avseenden var det annorlunda; familjen var inte med så de saknade jag massor, Pelle Hå var tyvärr inte med som han varit varje år sen -04, jag tyckte jag hittade riktigt bra för första gången och jag blev guidad på två otroligt fina lite mindre officiella stigar. Jag hade verkligen tur med vädret, det hade regnat 1½ vecka innan jag kom, var sol i princip hela veckan jag var där och började regnade igen när jag for :-) Kroppen kändes bra hela veckan och jag hade kunnat köra fler dagar om det inte varit för händerna som jag fick överjävliga valkar och djupa blåsor på vid basen av lång/ring/lillfingrarna på båda händerna. Sista dagen efter lunch var det inte kul att hålla i styret och jag förbannade bromsguppen i Kälkspåret extra mycket. Allt som allt en extremt rolig vecka med utvecklande och utmanande cykling. SX-Trail:en står nu i garaget och väntar på att jag ska samla tillräckligt med energi för att orka riva isär hela hojen och rengöra allt...