Susnet
Visar inlägg med etikett vurpa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vurpa. Visa alla inlägg
2009-08-26
Åre 2009 måndag - torsdag
Måndag var en underbar dag med köbefriade kabinåk upp och godbitarna Tusenmetern, Hällrajd, Bräckebäck, French Connection och Tjärnis ner. Men på eftermiddagen blev det lite tokigt på Tjärnis... Nerför den svinbranta biten mot första högerswitchbacken fick jag en highside och kastades av ut nerför pisten. I och med att det är så galet brant blev fallet högt och slutade på stenbumlingen på insidan av switchbacken. När satt mig upp och spottat värsta gruset ur munnen kände jag fort att höger axel var ur led. Tack vare adrenalinet ställde jag mig upp och fick den själv tillbaka i läge. Ouch. När den smärtan lagt sig lite blev det uppenbart att även höger fot tagit mycket av kraften i landningen men jag rullade för egen maskin ner till lägenheten. Nu tre dagar senare känner jag mig fortfarande som överkörd av en långtradare och den stukade högerfoten matchar höften, som tydligen också fick en smäll, i sin svartlila prakt.
Axeln är förstås öm men fungerar som den ska. Det känns just nu osannolikt att jag hojar nåt mer under veckan och även om det skulle vara möjligt så blir det i alla fall inte att köra Maxi Avalanche som jag är anmäld till. Riktigt surt men det kunde vara värre. Nu blir det mer upptåg med Lo och häng på byn i stället.
2009-06-09
Pendlingsvurpa
Jajamen, på morgonen satte jag vänsterpedalen i en stubbe och gjorde en ordentlig vurpa. Jag hade rätt bra fart så jag slängdes snett framåt höger över styret. Armbågarna tog värsta smällen och sen fick jag cykeln på mig, förstås. Jag gjorde mig i och för sig inte just illa, lite svullnad på höger armbåge bara, men hade barr och sand fulla byxorna och kalsongerna fortfarande när jag kom till jobbet. Inte bara dåligt alltså ;-)
2008-06-07
Säsongspremiär på Kanis
Småbarnsförälder som jag är var jag förste åkare på plats vid Kanisberget i förmiddags. Solen sken, temperaturen var precis lagom och utförsåkarsuget var på topp. Efter några soloåk dök snabba tvillingarna Per och Elin Berglund upp och gjorde mig sällskap. Efter lunch kördes ett gäng åk till och livet var allmänt fint. Ända tills jag går omkull riktigt ordentligt i 4x-banans sista hopp. Farten är rätt hög där och man flyger en redig bit om man trycker ifrån på läppen.
Jag lyckas få lite framvikt och vid landningen sticker framhjulet iväg i det lite lösa underlaget. Bingo. Jag gör en klockren faceplant i alldeles för hög hastighet för att det ska vara nyttigt och får som grädde på moset hojen i ryggen. När jag väl stannat i en hög av gubbe och cykel sitter SX Trailen på något magiskt sätt fast i högra benskyddet och jag har grus och damm fulla munnen. Första tanken är "Hur gick det med höger axel?!?" Lite försiktigt utforskande rörelser visar att axeln sitter där den ska och går att röra som den ska. Phu! Alla lemmar pekar åt rätt håll och går att röra. Hojen är i en bit den med och allt fungerar. Däremot är något vagt fel i bröstryggen men inte alltför farligt. Jag rullar ner till restaurangen och sköljer ur munnen och gräver bort värsta gruset ur skydden och skrubbsåren. Därefter tar jag ett åk till i 4x-banan bara för att sitta upp på hästen direkt igen så att säga. Det går hyfsat förutom att det gör ont i bröstryggen i vissa rörelser men det är skönt att direkt komma över den mentala barriären att köra hoppet jag klotade på.
I skrivande stund ligger jag i soffan med en Maredsous 8 i kroppen (i rent medicinskt syfte förståss) och hoppas att smärtan i bröstryggen ska gå över snarast. Antagligen är det en muskelbristning eller nåt fäste eller liknande som fått en för stor smäll men det rätar förhoppningsvis ut sig med en kur Voltaren-gel. Jag är i alla fall väldigt glad att jag envisas med att ha en massa skydd under dylika övningar. Särskilt glad är jag för hjälmen som visar tydliga spår av att jag satt huvudet i marken. Utan fullface hade jag sannolikt varit ännu fulare nu...
Jag undrar om jag borde överge cyklingen för något mindre skadeframkallande som att samla armbandsur kanske?
Jag lyckas få lite framvikt och vid landningen sticker framhjulet iväg i det lite lösa underlaget. Bingo. Jag gör en klockren faceplant i alldeles för hög hastighet för att det ska vara nyttigt och får som grädde på moset hojen i ryggen. När jag väl stannat i en hög av gubbe och cykel sitter SX Trailen på något magiskt sätt fast i högra benskyddet och jag har grus och damm fulla munnen. Första tanken är "Hur gick det med höger axel?!?" Lite försiktigt utforskande rörelser visar att axeln sitter där den ska och går att röra som den ska. Phu! Alla lemmar pekar åt rätt håll och går att röra. Hojen är i en bit den med och allt fungerar. Däremot är något vagt fel i bröstryggen men inte alltför farligt. Jag rullar ner till restaurangen och sköljer ur munnen och gräver bort värsta gruset ur skydden och skrubbsåren. Därefter tar jag ett åk till i 4x-banan bara för att sitta upp på hästen direkt igen så att säga. Det går hyfsat förutom att det gör ont i bröstryggen i vissa rörelser men det är skönt att direkt komma över den mentala barriären att köra hoppet jag klotade på.
I skrivande stund ligger jag i soffan med en Maredsous 8 i kroppen (i rent medicinskt syfte förståss) och hoppas att smärtan i bröstryggen ska gå över snarast. Antagligen är det en muskelbristning eller nåt fäste eller liknande som fått en för stor smäll men det rätar förhoppningsvis ut sig med en kur Voltaren-gel. Jag är i alla fall väldigt glad att jag envisas med att ha en massa skydd under dylika övningar. Särskilt glad är jag för hjälmen som visar tydliga spår av att jag satt huvudet i marken. Utan fullface hade jag sannolikt varit ännu fulare nu...
Jag undrar om jag borde överge cyklingen för något mindre skadeframkallande som att samla armbandsur kanske?
2007-06-10
Mer Kanisfilmer kommer
Bilden visar vad de hungriga stenarna gjorde med min sadel. Tack skydden för att ni inte lät stenarna äta på mig också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)