Tur till stan

Igår hojade jag och Lo till stan och gick på bio. Trailgatorn funkar verkligen grymt bra. Lo kan vila när han vill (förvånansvärt sällan) och framför allt kan han inte vingla ut i vägen. Lo tycker det är kul och satt där bak och sjöng och hejade på allt och alla :-) En sak är säker, man passerar inte obemärkt med en dylik anordning med en högljutt sjungande fyraåring i änden!

Buuuäähhh!!!

Just när jag börjat hoppas att det kanske blir vår till sist...

Idag släppte det!

Välkommen till mickegillarlagg...här pratas det inte cykling i onödan.



Med helt fantastiskt väder med temperatur kring nollan och strålande solsken slog vi till på ännu en dag i skidbacken. Förra helgen åkte vi ju lagg med sele och idag togs nästa steg, att åka helt själv. Vi körde några åk med selen och jag pratade med Lo och berättade att den inte behövdes, att han åkte själv. Nästa åk gjorde jag det klassiska och släppte helt enkelt tömmarna och lät Lo åka själv i tron att jag höll i. Efter halva backen körde jag om honom varpå han stannade och hojtade.
- Du håller ju inte i pappa!
- Nej, du åker helt själv och det går ju jättebra.
- Ja, det gör det. Kom så åker vi!
Jag säger det igen, det är häftigt när det lossnar!

Heldag på skidor

Med inte mindre än spektakulärt vårvinterväder var det bara att bege sig till den lokala kullen med Lo och njuta av dagen på lagg. Vi körde en omväg till backen och lånade en sele. Jag vet att många anser att sele ska man minsann absolut inte använda när barn lär sig åka utför men jag tycker att det finns en poäng med den: jag har tidigare sett att Lo egentligen redan kan stå och åka utan hjälp, han trodde det bara inte själv. Det är stor skillnad jämfört med när han lärde sig cykla. Då fanns ingen rädsla eller respekt för saker.
Planen var i alla fall att få honom att känna sig lite tryggare med hjälp av selen och då våga stå och åka själv. Vi tog några åk i barnbacken med stav som tidigare och sen tog vi fram selen och efter att jag förklarat att jag åker bakom och kan bromsa om det behövs så kände han sig tillräckligt trygg för att stå och åka själv. Och se, grabben åkte, svängde och bromsade själv utan att vi egentligen använde selen. It's all in your head har sällan passat bättre.
Efter lunch i värmestugan tog vi riktiga (ankar)liften upp på kullen. Det funkade perfekt att ha Lo stående mellan mina ben och han säger efter en liten bit: "Vad fort det går pappa! Jag tycker det här är roligt!". Bra så långt alltså. Väl uppe knäppte vi på "tömmarna" på selen igen och tog utan problem familjebacken (grönare än grön) ner vilket fort följdes av "Pappa jag vill upp i stora backen igen! Igen!"
Att säga att selen fungerade som tänkt är en underdrift. Grabben behövde få se att det finns så mycket mer och roligare att åka än barnbacken och bandliften.
Hur som helst är det riktigt roligt att vara med och se när det lossnar :-)

Ibland blir det ju knas även om det på det stora hela gick väldigt bra :-)

Heldag på lagg

Ääääntligen har temperaturen blivit mindre arktisk! Från minus 20 igår till bara två idag. Efterlängtat är en underdrift. Så då fick det bli en heldag med lagg under fötterna på lokala kullen. På förmiddagen lekte jag och Lo i barnbacken, åt korv, skrattade och hade kul.
Vid 12:30 skjutsade jag hem Lo, stoppade i lite lunch och återvände till backen för att åka själv. Under tiden hade varenda skidägare i Piteå med omnejd vallfärdat till Vallsberget...helt galet mycket folk!

Kylig utförsåkning

Termometern visade -14 före lunch, vilket med senaste dagarnas mått mätt var närmast varmt. Så jag och Lo åt lunch, packade laggen och åkte till Vallsberget. Väl där mötte Magnus och Max upp. Vi åkte i barnbacken, svor över den trilskande barnliften, fikade (tack för mackorna och chokladen Magnus!) och hade allmänt trevligt. Lite kallt om tårna var det allt men annars väldigt trivsamt. När jag sen startade bilen på eftermiddagen var termometern i färddatorn ingen rolig läsning. Den började på -18 vilket fort ersattes av -19 och -20 för att stanna på -21. Inte underligt att det var lite kyligt om tårna...

Av största vikt

Efter 9 vardagar kom till slut den digitalvåg jag beställde från uket.co.uk. 0-40 kg med 20 grams noggrannhet för ungefär 144:- hem i brevlådan, fyndvarning. Och så ser den ju glad ut :-) Så nu kan jag sluta gissa med personvågsvikter för cyklarna.
Domen lyder som följer:
Glory: 18,75 kg
SX Trail: 15,62 kg
S-Works Enduro: 13,10 kg
P.2: 12,85 kg
Palisades Trail: 12,41 kg
Samtliga vikter är helt kompletta hojar. Varenda en är tyngre än tidigare halvdana vägningar visat :-/

Los Dawes Fusion väger 7,81 kg och Lo 17 kg. Det är som om jag skulle dra runt på en cykel som väger 35,5 kg... Varför måste barncyklar vara så tunga?!?

Pedalpremiär

Lo har ju sprincyklat sen i vintras men för några dagar sen när vi var i garaget konstaterade han att han minsann ville ha pedaler som pappa och mamma. Sagt och gjort; vevparti, pedaler och kedja återmonterades. Det blev bara en liten snutt till testtur då på grund av mörker men det gick förvånansvärt bra. Lite stöd i starten men sen trampade han på själv!
Nu i eftermiddag kunde han i alla fall få prova lite mer. Efter några starter med lite stöd kom han på det där med att sparka igång lite rull och sen sätta upp fötterna på pedalerna. Grabben kan cykla på riktigt!

Skogscykling med Lo

Eftersom jag fortfarande är trasig har jag inte kunnat cykla "på riktigt" i skogen på två veckor. Däremot har Lo tjatat ut mig två gånger i helgen på kortkorta stigturer. Han springcyklandes i full fart på sin tolvtummare och jag med knapp styrfart på S-Worksen :-) Några bilder på en glad kille:

Utomhuspremiär

Efter att ha springcyklat inne i garaget i någon månad har nu asfalten kommit fram tillräckligt för att prova utomhus.
Det var hur skoj som helst att se hur roligt Lo tyckte att det var. Vi sprang runt på kvartersgatan, en sväng förbi dagis och Los leende var hela tiden från öra till öra.
Jag ska prova höja sadeln en liten pyttesmula för att göra det naturligare att rulla mer än springa.

Garagecykling

Nä, inte för mig men för Lo. Han följde med mig ut i garaget när jag skulle hämta en mejsel men fick syn på sin lilla cykel och ville ta fram den. Sagt och gjort, fram med microhojen och hjälmen. Han knogade på och sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka och lyfte grymtande runt cykeln i varje ände. Mejseln och vad jag skulle ha den till glömdes helt bort, det här var ju så mycket roligare!