Gaffelservice

Gjorde just en snabbservice (rengöring och ny olja men öppnade inte Talasenheten) på Fox Talasen på Nerven. All olja såg oväntat fin ut, klar och ren, men gaffeln känns ändå bra mycket smooothare nu.

66 RC2X -> SL

I och med att jag skaffade Gloryn för rent utförsåka så behöver SX Trailen inte längre fylla den rollen. Delar har därför bytt plats mellan hojar och tagits fram ur gömmor för att kitta den mot att vara mer trampbar skojhoj. Tänk lättare hjul och däck, längre styrstam och sadelstolpe, två klingor och ingen kedjestyrare. Men det är svårt att komma ifrån att 66 RC2Xen i fronten är ett bojsänke. Med sina tre kilo är den nästan lika tung som Boxxern på Gloryn. Visserligen en mycket kompetent gaffel men likväl ett bojsänke. Följdaktligen har jag funderat på en lättare (men lika kapabel) gaffel och har sneglat på någonting som en RS Lyrik Solo Air. En dylik kostar dessvärre fläsk så det var inte aktuellt utan billigare alternativ måste fram.
Så såg jag en begagnad Marzocchi 66 SL med skadat höger innerben för nästan inga pengar alls på Swebikers Köp&Sälj. På vinst och förlust köpte jag gaffeln som enligt säljaren läkte både olja och luft men kanske kunde användas som reservdelslager. Mycket riktigt var paketet som jag hämtade ut kladdigt av gaffelolja...

Skadan på innerbenet som föregående ägare försökt fylla

Efter en del kärlek, inklusive öppning av SL-cartridgen (luftfjäderenheten som bara kan servas av Marzocchi, yeah right), har jag nu fått ihop en 66a bestående av innerben/krona/styrrör från RC2X och luftfjäderenhet samt ytterben från SL. Kompression/retur-cartridgen i högerbenet är likadan i båda versionerna så jag tog den som låg närmast på mekbänken. Ytterbenen från SLen använde jag bara för att de är svarta och passar bättre på den brun/svarta SX Trailen. Då dekalerna satt snett, precis som på RC2Xen, strippade jag dem direkt. Allt toppades med olje- och dammtätningar från Enduro.

Karaktäristiskt blå dammtätning från Enduro.

Gaffeln funkar hur bra som helst och när man labbat fram rätt lufttryck i alla fyra(!) ventiler är den närapå lika plush som RC2Xen. Att stålfjädrar, fjädersäten och större oljevolymer gett plats åt luftcartridgen innebär att SX Trailen nu är närmare ett halvt kilo lättare i fronten :-)

Komplett SX Trail. Ja, vi har fått massor med lappmögel :-/

Kosmetiskt lyft

Boxxern på Gloryn har visserligen fungerat utmärkt, särskilt efter Moco-modden, men har sett lite trött ut med repad lack och svårt skavda klistermärken. För några veckor sedan skaffade jag en uppsättning originalklistermärken för att fräscha upp den. Satsen innehåller tre varianter; svart med silverfärgad text, silver med transparent text och rött med silvertext.

Race, Team, World Cup

Jag var ambivalent över om jag skulle lacka om ytterbenen, och i så fall i vilken färg, eller nöja mig med att klämma dit nya Race-klibbor. Men varför göra jobbet halvdant med nya klibbor på sliten lack? Nä, omlackning fick det bli. Så vilken färg då? Det är en kuggfråga, det blev ingen färg alls, vitt alltså :-) Fast inte med röda klibbor utan de silverfärgade för en egen look.

Najs om jag får säga det själv

Hela åket

Mer Boxxer-mek

Efter ett gäng körtimmar var det dags att byta ytterbens-olja på Boxxern. Det är alltså oljan som smörjer bussningarna som innebenen glider i. Jag har dessutom inte varit riktigt nöjd med hur mycket den rampar upp mot slutet av slaget. Jag har inte fått ut mer än 175-180 millimetrar trots rätt tuffa tag. Byte av oljan i ytterbenen är busenkelt och beskrivs föredömligt på sidan 66 i pdf:en på RS websajt. Men om man som jag vill minska upprampningen i slutet att slaget rekommenderar jag ett tillägg till proceduren.

Det är dessa man lämnar öppna medan gaffeln komprimeras. Fast utan returratten på plats då... Ett glas rödtjut underlättar hela proceduren :-)

När olja fyllts i ytterbenen genom hålen i botten och det är dags att skruva fast bottenskruvarna gör så här:
- Skruva i båda skruvarna men inte ända in. Lämna några millimeter mellan skruvskallen och ytterbenet.
- Komprimera gaffeln, hur mycket är en smaksak. För mig är ungefär halva slaget lagom.
- Tryck ner bottensruvarna mot ytterbenen så att innerbenens kolvar inte längre tätar mot ytterbenen. Det kommer att pysa till när övertrycket som skapats släpps ut. Det kan vara besvärligt att komprimera vänstra benet (med fjädern). Jag tycker det går enklast om man vänder gaffeln upp och ner och komprimerar den medan man lägger sin vikt på den fem-millimeters insexnyckel som passar i skruvskallen. Det finns säkert nåt mer raffinerat sätt :-)

Högerbenet (som bara innehåller dämpning, ingen fjäder) "sugs" in i slaget.

Vad man nu åstadkommit är mindre luft i ytterbenen som skapar övertryck när den komprimeras. I obelastat tillstånd kommer det att råda ett litet undertryck i ytterbenen som verkar som en negativ fjäder och gör gaffeln ultraplush första centimetrarna. Genom att experimentera med hur mycket gaffeln komprimeras innan bottenskruvarna dras åt kan man variera upprampningen i slutet av slaget.

MoCo-mek på Boxxern

Som jag nämnt tidigare har jag funderat på att byta MoCo-enhet i min Boxxer Race. På Team och WC modellerna finns möjlighet att justera floodgate men på Race saknas det. Den av Rock Shox förvalda inställningen på floodgaten på Race är väldigt hård vilket gör att gaffeln spikar och blir allmänt otrevlig om man rattar på lite (lågfarts)kompressionsdämpning för att undvika brake dive och hålla gaffeln uppe lite i slaglängden. 1300:- kostar det i dagsläget att byta till en Team/WC MoCo med justerbar floodgate. På köpet får man då även en "BlackBox SpeedStack" vilket förutom att låta häftigt tillför lite högfartskompressionsdämpning om man får tro Rock Shox.
Men nu till de goda nyheterna! Det går enkelt att ordna åtminstone intern justering av floodgate på en Boxxer Race MoCo. Vill man sedan ändra den nytillkomna interna justeringen tar det fem minuter och kräver inte en massa olja och annat klafs men i alla fall på Piken (som ju också har MoCo) ställer jag in det jag gillar och sen är det bra med det.
För att addera justeringsmöjlighet får man till att börja med ta ut MoCo-enheten ur högra gaffelbenet. För detta krävs en 24mm hylsa. När man väl skruvat hela gängan ut får man snurra och dra ut MoCon. Det lönar sig att ha lite tålamod och ta det lugnt och fint. Om man rycker sprutar det olja rakt upp...
I botten av MoCon syns själva lågkompressionsjusteringen: en blå aluminiumbit med portar i som (delvis) täcks av en vridbar blank skiva som alltså hindrar oljan att flöda fritt genom portarna. Kompressionsjusteringsreglaget ovanpå MoCon styr hur mycket denna skiva ska täcka portarna.
Om den lilla delvis urskruvade insexskruven i bilden lossas helt kan man dra ur kompressionsjusteringsenheten (kje kan vi väl kalla det?) ur MoCo-tuben.
I bilden precis ovanför ser man tydligt en av portarna som oljan kan flöda genom när lågfartskompressionen är helt öppen. Kje:n förbinds med reglaget på toppen av MoCo-enheten med en blå aluminiumstav, här ovanför MoCo-tuben på bilden.
Staven är flat i änden och passar ihop med kje:n så här:
Den uppmärksamme ser att staven är gängad, även den flata delen i änden. Jag begriper inte varför då gängorna inte används men detta öppnar möjligheter! Men först ska jag försöka förklara hur MoCo-enheten fungerar när man skruvat på lågfartskompression:
Kje:ns justeringsskiva som täcker portarna sitter fast relativt gaffelbenet och MoCo-tuben fungerar under kompression som en (mycket hård) fjäder. När oljan underifrån trycker mot kje:n och MoCo-tuben kommer tuben att komprimeras någon/några millimeter varvid en spalt bildas mellan skivan och portarna vilken tillåter oljan att flöda i viss mån. Hur stort motstånd oljan möter beror på hur stor spalt som kan öppnas. I Race MoCon tillåts aldrig spalten bli särskilt stor (justeringsskivan tillåts följa tubens bas för långt uppåt) och gaffeln spikar därför när lågfartskompressionen används i någon meningsfull utsträckning.
Men åter till de där gängorna på justerstaven...ett mycket enkelt sätt att hindra justeringsskivans rörelse uppåt och därmed öppna en större spalt när tuben komprimeras är en M5 låsmutter på staven. Hur långt in på gängorna muttern ska sitta är en smaksak och motsvarar (är!) det Rock Shox kallar floodgate. Muttern skruvas på med justerstaven på plats i MoCo-tuben.
Med justerstaven och kje:n lösa är det lätt att se hur långt in muttern inte gör någon nytta alls, floodgate helt stängd. Andra ändläget hittar man när muttern precis stoppar justerskivan mot portarna (med justerstav och kje på plats i okomprinerad tub), floodgate helt öppen. Jag började med 2 varv in från helt öppen men det var för mycket, för mig. Floodgatejusteringen är precis som allt annat justerbart på gafflar och dämpare en fråga om körstil, tycke och smak. Nu sitter muttern 1,5 varv in från helt öppen och då kan jag köra 4 klick lågfartskompression som motstår brake dive men floodgaten öppnar tillräckligt för att slippa spikning i stenskravel och liknande.
Varför Rock Shox valt en så hård fast inställning på floodgate i Boxxer Race begriper jag inte på det prestandamässiga planet men jag misstänker att det är för att skapa större skillnad mellan Race och Team och möjliggöra en högre prislapp på Team. Jag kommer inte att spendera 1300 spänn för att få justeringen extern i alla fall...

Poploc downgrade

I kväll har jag roat mig med att nedgradera Piken på S-Works Enduron genom att ta bort Poplocen eftersom jag aldrig använder reglaget på styret. Att växla mellan låst/olåst gaffel hela tiden under hojandet är inte för mig och som jag vill använda Piken, med lite floodgate på och kompressionsjusteringen helt stängd (för att ge lite plattform och undvika brake dive), behövs inget reglage på styret. Jag testade att bara ta bort reglaget men det var inget vidare då kompressionsjusteringen då alltid är helt öppen på grund av att den är fjäderbelastad.
Skillnaden mellan en Pike/Reba/Revelation med Poploc och en utan är alltså inte bara det styrmonterade reglaget utan också själva Motion Control-tuben (Moco). Kompressionsjusteringen i tuben avsedd för Poploc är fjäderbelastad och har sin naturliga position i läget med kompressionen helt öppen.
Vill man lägga till eller ta bort Poploc på sin Pike/Reba/Revelation säger Rock Shox att man ska köpa en ny komplett MoCo-assembly. Att MoCo-assemblyn går att skruva isär talar man inte överhuvudtaget om. Men det är så enkelt att top capen är skruvad på MoCo-tuben med vänstergänga och med den borta är det bara att dra isär resten. Det är då möjligt att byta eventuella skadade interna tätningar som kan ge läkage upptill på kompressionsjuseringen, inte helt ovanligt på Pike/Reba - min till exempel. På en MoCo avsedd för Poploc går det också bra att ta bort fjädern på kompressionsjusteringen vilket jag alltså gjorde. Jag monterade även en extra o-ring mellan top-cap och kompressionsjusteringens invärtes delar för att täta ytterligare. Beroende på hur tjock o-ring man använder kläms den ihop något när man skruvar fast top-capen på tuben och kompressionsjusteringen kan bli lite trögare. Med o-ringen jag hade som passade blev det lite trögare men inte så det spelar någon roll.
Med MoCon monterad i gaffelns högerben igen återstod en sak, att fixa så att man får grepp med fingrarna på reglaget för kompressionsjusteringen. På Poploc-MoCon är reglaget nämligen helt runt och slätt, med en klämskruv för att fästa vajern till reglaget på styret. Reglaget med en liten "knopp" på sidan som sitter på icke-Poploc gafflarna finns att köpa löst men jag gjorde istället en fullösning och ersatte den korta klämskruven med en längre vanlig skruv som fingrarna kan få tag i. Uppdraget fullgjort: ett stycke Pike utan reglage på styret men med fungerande kompressionsjustering.

Vit som snön...

...som faller utanför fönstret är nu Piken på P.2:an. Finishen är kanske inget som Jim Munroe skulle skrivit hem om men jag tycker det blev helt ok. Det absolut besvärligaste arbetet kom först skulle det visa sig då klistermärkena var eländiga att bli av med. Marzocchi har klibbor som är riktigt jobbiga att få bort, så tunna att det bara nästan går att dra av dem. Rock Shox tar det hela till en ny nivå med klistermärken som är spröda och bara blir smulor när man försöker ta bort dem. Till slut skar jag av dem i tunna strimlor med en skalpell...terapijobb. Inte helt otippat går det inte att skära av dem utan att göra lite repor så jag fick slipa lite extra där klibborna suttit. Resten av gaffeln mattade jag bara ner lite med 400-våtslippapper och sen drog jag på 5 lager, hela flaskan, med Corrostabil extra slitstark sprayfärg, blank vit. Jag lyckades få det att rinna två gånger så jag fick slipa lite mellan sprayningarna men inte mycket. Hopskruvad och monterad på P.2:an igen, lookin' good. Jämfört med de grå-gröna ytterbenen på bilden i förra inlägget blev det ett rejält lyft. Kanske blir det några lämpliga klibbor senare men för nu är den cleant helvit.

Impulsköp

Jag har i och för sig inte haft min P.2 särskilt länge men Dirt Jumper 3:an på den är inte någon särskilt exalterande bekantskap. Visserligen är den totalt skottsäker och funktionsduglig med enkelt men funktionellt innanmäte och styrrör samt innerben i stål (och generösa mängder av det), men rolig? Nä. Bristerna i mitt tycke är vikten - närmare 3,5 kg, sparsamt med inställningsmöjligheter samt att mitt exemplar är för 9mm-nav. Jag började fundera kring en lättare gaffel för 20mm-nav med omkring 100mm fjädringsväg och bättre inställningsmöjligheter. Bäst det var kom en knappt begagnad -07 Pike 426 U-Turn med poploc i min väg för rätt pengar. Då jag sedan tidigare är nöjd ägare till en Pike 454 Dual Air kändes det som ett säkert kort. Mellanmodellen 426 är rätt modell för hopphojen, solid krona och styrrör i stål men alla justeringar externt i motsats till billigaste 409:an. Så om man går igenom önskelistan då: 20mm-nav - check, bättre inställningsmöjligheter - check, 100mm fjädringsväg - check (justerbar 95-140), lättare - check (nästan ett kilo!). Frestelsen blev för stor och efter lite förvecklingar (tack Pelle Hå, räddaren i nöden) dök den upp på mitt utlämningsställe i så gott skick som säljaren påstått. Min vana trogen kunde jag inte låta saker vara ifred utan det bar iväg ut i garaget. Poploc med reglage på styret passar definitivt bättre på en mångsidig stigcykel än på en hoppcykel så det tillsammans med tillhörande Motion Control-tjofräs fick byta plats mellan de två Pikarna. Av ren fåfänga skiftade jag också ytterbenen för att få de svarta från den "nya" gaffeln på den i övrigt helsvarta Enduron. Alltså, gammal luftgaffel med nya svarta ytterben och poploc på Enduron och "ny" coilgaffel med gamla grå-gröna ytterben på P.2:an. Fast just nu överväger jag att lacka de gamla lite slitna ytterbenen vita. Det skulle sitta som en fläskläpp på P.2:an eller hur?

Mektabbe

Jag blev tvärsur då 66:an läkte under lördagen på Kanis och rev därför isär den i går kväll. Det visade sig när jag fått av ytterbenen att jag vid senaste servicen vänt oljepackningarna fel väg när jag monterade dem. Om man tittar riktigt noga på dem så ser man att de är konstruerade så att det spelar roll vilken sida som monteras in mot oljebadet. Nåväl, bara att vända dem och montera ihop så var problemet löst.

Mekafton

Om man inte kan cykla får man tröstmeka lite med cyklarna. I går blev det mekafton med oljebyte i 66RC2X:en på SX Trailen. Att döma av oljans färg var det behövligt... När jag ändå hade isär gaffeln passade jag på att putsa av bussningarna lite för att bli av med stiction. Jag tycker att gaffeln borde vara ordentligt inkörd efter nästan ett års bruk och otaliga åk nerför Kanisberget samt Åreskutan, men icke. Bussningarna i 66-orna är lite för tighta så nu putsade jag av dem yttepyttelite med fint våtslippapper monterat på en lagom stor hylsa ur hylsnyckelsatsen. Nu gör den skäl för uttrycket marzocchiplush. Jag sänkte även oljenivån ytterligare och har just nu 160ml i båda benen istf Marzocchis rekommenderade 190ml. Möjligen får jag addera lite olja men det ger sig (och tar 5 minuter). Jag testar även med Spectro Cartridge Fork Fluid denna gången i stället för Spectro Fork Oil som jag kört tidigare. Fan vet om det är värt merkostnaden då det var rätt stor skillnad i pris. Det slog mig hur otroligt lättmekade Marzocchi är (jag har haft att göra med -03 Z1, -05 Z1 FR1, -06 66RC2X) jämfört med RockShox (-02 Psylo Race Air, -03 Psylo SL, -05 Pike Dual Air). Få delar och enkel uppbyggnad. Bortsett från de nitade dämpningskassetterna då, innehållet i dem vet man ju inget om. Å andra sidan behöver det vara enkelt, för att få det bästa ur en Marzocchi måste man tuna lite. Tur jag gillar sånt :-)

66-följetongen, avsnitt 241

Jag blev aldrig riktigt nöjd med 66:an med bara en fjäder. Den dök lite väl mycket under bromsning med rimligt lufttryck och med tillräckligt lufttryck för att motverka dykning blev det mycket stiction och svårt att få ut allt slag. Tillbaka till ritbordet... Jag provade att sänka oljenivåerna per rikards rekommendation men efter att ha sänkt 15mm i båda benen utan att kunna få ut fullt slag tänkte jag om. Nu kör jag med 10mm lägre oljenivå än Marzocchi rekommenderar samt med undertryck(!) i båda benen. Jag har komprimerat gaffeln till hälften med öppna luftventiler för att sedan stänga dem i komprimerat läge. Undertrycket gör logiskt nog att det är mindre luft som trängs i gaffeln när den komprimeras och det blir alltså lättare att få ut fullt slag. 66:an känns nu ganska linjär fram tills ca 10mm återstår av slaget då den rampar upp ordentligt. Under en dags testning på Kanis i går satt o-ringen på högerbenet mot kronan efter varje åk utan att gaffeln bottnat hårt. Jag är nöjd för nu :-)

Fortsatt 66-moddning

Ändrade mig efter lite mer testande till att köra luft i vänsterbenet istället. Av någon anledning påverkades kompression/retur negativt av lufttrycket i högerbenet med mer stiction och ett litet missljud vid vändningen från kompression till retur som följd. Fråga mig inte varför... Så nu är det fjäderkraft (stål+luft) i vänster ben och dämpning (kompression+retur) i höger ben. Hittade även en gammal (10+ år) flaska med silkondämparolja från tiden jag tävlade i miniracing. 40wt var lagom tjock och fin att slänga mellan packbox och oljetätning på gaffeln. Smoooth! Oljan är extremt temperaturstabil och silikonet trollar bort allt vad stiction heter. Om det inte vore för att den är så astronomiskt dyr och svår att få tag på skulle jag kört den i både gaffel och dämpare. Flaskan jag hittade innehåller ca en deciliter och om jag minns rätt kostade den en och en halv hundralapp. I början av nittitalet.

66 RC2X Light?

Jag har märkt att jag aldrig får ut fullt slag ur min 66RC2X. Och jag menar aldrig, inte ens de sämsta framtunga plattlandningarna lyckas klämma ur de sista 15 millimetrarna. Jag har alltså i praktiken en 170-millimeters 66:a med 155mm slag...vilket verkar dumt. Jag kör ingen kompressionsdämpning, ingen luft-förspänning och ingen end-stroke-compression (X:et i RC2X) samt 5wt olja. Så i dag har jag plockat ur fjädern ur högerbenet vilket gör tre saker; minskar fjäderkraften, lämnar mer utrymme för oljan samt lättar bojsänket en liten pyttesmula. Med lagom lufttryck i höger kammare som kompensation för den frånvarande fjädern känns gaffeln riktigt bra och använder slaglängden bättre men blir även aningen mer progressiv mot slutet tack vare luften. Mer utvärdering krävs innan jag kan säga om det är bättre än en fullfjädrad 66:a eller inte.