Nostalgi

I ett inlägg för längesen nämnde jag en gammal Miyata som farsan hade. När vi hälsade på under midsommar visade det sig att den lever ännu. Skändad med nyare billiga däck, lås, komfortsadel, skärmar och pakethållare men vid liv och fullt fungerande. Det visade sig även att mitt minne inte är riktigt pålitligt, som om det vore en nyhet, för det är inte en Trail Runner utan en Terra Runner och utrustning övervägande Shimano LX, inte XT. När det skulle plockas blommor i skogen tog jag Miyatan och fick återigen uppleva biopace-klingor, stel cromo gaffel och världens kvickaste styrning :-) Jag tror jag ska ta ett snack med farsan om en adressändring för Miyatan...

Cyklografi

Som utlovats tidigare kommer här fortsättningen på cyklografin (i kronologisk ordning efter införskaffande).

-97: Super Pro Extreme (radical, dude)
VM i floskelnamn? En grönmetallic helsteling med billig stålram, någorlunda vettiga Shimanokomponenter och gula däck.

-98: Scott Tampico
Otroligt snygg instegs-hardtail med aluram i vitt/rött/blått, STX-RC och sunkig Rock Shox Indy med elastomer"dämpning". Köptes och kördes ca två månader tills jävulen flög i mig och jag bytte in den efter att jag provat en...

-98: GT Avalanche
Jag var såld från första pedaltaget när jag testade denna. Den kändes så rapp! Guldmetallic aluram, XT/LX utrustning och tillbaka till stel gaffel igen. Med denna upptäckte jag min då nya hemstad Piteå och många av de stigar som jag fortfarande cyklar på. Det var nu den riktiga djupdykningen i prylträsket började och hojen kittades efter något år om med en Manitou SX-R som beställdes från staterna och första årgångens 9-delade XT.

-01: Scott Pro Racing
Denna beställdes från Evalds och omspecades vid beställning med RS Psylo Race luftgaffel och XSIV skivbromsar.

-03: Specialized S-Works EnduroFörsta fullgungaren. Ett custombygge som köptes från Evalds i juni och åkte med till Verbier i september efter att jag kommit i kontakt med jomper, Tobe, Leo och Pelle Hå på dåvarande Funsports forum. Gick från XC-aktig skepnad med Psylo SL och 3x9 till mer AM-kittning med Marzocchi Z1, stadiga hjul och 2x9. I det skicket kördes den på allt från 6-timmars stigturer hemmavid till liftburen utförsåkning under två Mayhem-festivaler i Åre. Sprack till slut i en svets i svingen. Här i en av sina sista skepnader.

Så kommer vi till cyklarna som fortfarande står i garaget.

-05: Marin Palisades TrailKittades genast om med en Psylo SL som låg och skräpade och de genomtrista Hayes So1e bromsarna såldes till förmån för avlagda Shimano 556 från Enduron. Används idag ibland i skogen men mest som pendlare och för att dra Los kärra.
Nuvarande konfiguration: RS Psylo SL -03, Deore växlar/skivbromsar, Truvativ Firex vevar, Deore/WTB Dual Duty hjul, DMR V8 pedaler, fäste för barnsits och dragfäste för kärra. Vikt: 12,9 kg med Ritchey semislicks.

-05: Specialized SX TrailKöptes som lös ram på höstrea från Bike Scene i UK. Tänkt som kralligare do-it-all ersättare för -03 S-Works Enduron som skulle säljas. Det visade sig, som nämnts tidigare, att S-Works:en spruckit i en svets och jag fick en garantiersättningsram som jag till slut bestämde mig för att behålla och kittade då SXTn för utförsåkning. 5th Element-dämparen har fått ge plats åt en Fox DHX och med en Marzocchi 66RC2X i fronten är den nu dh-slack/låg och levererar 170/170 mm. Jag överväger just nu att låta lacka om ramen.
Nuvarande konfiguration: Fox DHX 5.0 -07, Marzocchi 66RC2X -06, Avid Juicy 5, SRAM X.7 växlar, Hone-vevar, e.13 LG1 styrare, Hope ProII/Mavic 721 hjul, NC-17 Magnesium pedaler. Vikt: 16,7 kg med Maxxis Minions 2,5.

-05: Specialized S-Works Enduro årsmodell -04Garantiersättning för -03an som sprack i en svets i svingen. Sista årsmodellen innan Specialized bytte ramdesign på Enduro-serien och enda året den fanns med Brain-dämpare. Min stigcykel kittad med hyfsat lätta delar och hjul. Om jag bara kunde behålla en cykel skulle det vara denna extremt mångsidiga leksak.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 454 Dual Air -05 @130mm, Avid Juicy 7, SRAM X.9 2x9, XT HTII-vevar, Nuke Proof Generator/Mavic XM719 bakhjul och Dimension/Fir Disck framhjul, Crankbrothers Mallets pedaler (utan grepplattor). Vikt: 13,7 kg med Nobby Nic 2,4.

-07: Specialized P.2 cr-moJag gav efter för begäret och skaffade en knappt begagnad liten hopp och lekcykel. Nu singlespeedad och med Pike 426 U-Turn. När jag tänker på det är det faktiskt bara ramen och bakhjulet som är kvar sen jag köpte den... Naturligtvis buskul på hopp/pumpbana och i ramp men funkar faktiskt över förväntan även i skogen om man släpper ut lite luft ur däcken och U-Turn:ar ut gaffeln en smula.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 426 U-Turn -07 @100mm, Deore 535 endast bakbroms, singlespeed 32/17, Hone-vevar, Hope ProII/Mavic EN521 framhjul och XT konverterat till genomgående axel/Mavic EX729 bakhjul, Knucklebone Drive Magnesium pedaler. Vikt: 13,7 kg med Kenda K-Rad 2,3.

Trip down memory lane

Det här inlägget var tänkt som en cyklografi efter att en tråd på Happy fick mig att försöka minnas de cyklar jag haft. Det spårade ur och blev istället en orgie i nostalgi, cyklografin får komma senare.
Som liten lärde jag mig cykla med stödhjul som alla andra ungar på den tiden. Utan hjälm naturligtvis, jag är ju född på 70-talet. Jag minns inga cyklar före ca 8-årsåldern då jag hade en grönmetallic Crescent med limpa och dubbla tunna överrör med växelspak mellan. Fräckaste hojen nånsin tror jag. Jag minns för övrigt att jag hojade barfota på den och lutade för mycket i nån kurva och skrapade av halva lilltån på vänster fot. Så kan det gå. Undrar om det inte var på den jag hade gashandtag som lät när man vred på det också.
Därefter fanns det diverse standardcyklar, alltid med fotbroms och i bästa fall med en handbroms på framhjulet och alltid köpta begagnade av "cykelfarbrorn". Tänk skrotsamlare med ett 50-tal beggade cyklar i ett skjul på tomten. Innan 14/15-årsåldern hade jag aldrig haft en ny cykel vad jag kan minnas. Dessa cyklar slaktades förr eller senare på skärmar, kedjeskydd och annat krafs, fick fetare däck, pensellackades och gjordes om till vad som skulle kunna beskrivas som ghetto-bmxer. Samma cykel användes till och från skola och kompisar, i skogen och i allsköns hopp och hinderbanor. Vid några tillfällen involverade jag och kompisarna våra föräldrar i att arrangera tävlingar som kvarterets ungar deltog i. Jag minns bland annat en bana i skogen runt det sandtag som fanns nära där jag växte upp, tänk short track XC. En hinderbana med konslalom och diverse smala upphöjda plankor att balansera på finns också i minnet. Ni som trodde North Shore är något modernt kanadensiskt påfund har alltså tvärfel. Trångfors, Boden, 80-talet är den sanna historien.
Eftersom ramar och gafflar uteslutande var tillverkade av stål var det bara att svetsa ihop eller rikta dem när de oundvikligen spack eller böjdes. Jag har, som jag ser det, haft förmånen att växa upp med en händig och verktygsförsedd farsa och har fått gör-det-själv mentaliteten med modersmjölken. På tal om trasiga grejer; som man nötte (bak)däck! Det fräckaste som fanns var ju att trampa ur sin enda utväxling till en kadens på 130 och sen göra ett riktigt långt svart sträck på gatan som avslutades med en sladd. Så cool! Fast då sa man förstås häftigt.
Nån gång kring 14/15-årsåldern blev cyklandet mindre viktigt då skola, kompisar och racing med radiostyrda bilar (har med varierande framgång kört RM/SM några gånger) tog all tid och pengar. Ytterligare några år senare, någon gång kring -90, köpte sig emellertid farsan en Miyata Trail Runner. En pjäs med luggad stålram, XT-utrustning, styrvinkel gissningsvis nånstans kring 74 grader och naturligtvis tidsenligt lackad i lila med kulörta "flakes". Denna knasigt kvickstyrda, nu skulle man säga nervösa, hoj lånade jag ständigt och skitade till farsans förtret ner i skogen.
Från -93 tog universitetsstudier, datorer och snowboard all tid och cykling var bara för att transportera mig.
Stay tuned för cyklografin från "modern" tid...