Upp och ner

Ibland behövs det en knuff för att det ska hända nåt. Jag har funderat och velat kring att skaffa en justerbar sadelstolpe (med remote förstås), säkert två år. Skälen som talat emot har varit flera: halvdan driftsäkerhet, högt pris, glapp, hög vikt, ingen version med I-Beam-infästning mm.
Knuffen över kanten kom i Chatel. Alla Trekhojarna var utrustade med Crankbrothers Joplin med remote på styret. Jag använde det verkligen hela tiden och för mig var det en sån där grej som man inte fattar hur man klarat sig utan när man väl testat ordentligt. Kort och gott: efter Chatel var jag fast.
Så jakten på lämplig stolpe började. Alla modeller har sina tillkortakommanden och till exempel Joplin var aldrig aktuell trots att de nu kommit ner lite i pris. Framför allt är Joplin inte låst i sänkt läge utan kan dras upp när man minst vill det, t.ex. om shortsen hakar fast lite i sadeln. De exemplar jag testat glappar även rätt ordentligt radiellt redan som ny.

Jamen vad blev det då? Jo, en KS i950R från bike-discount.de. 125 mm justermån och smutt remote för styret. Jag fick förstås också bita i det sura äpplet och skaffa en sadel med traditionell infästning (jag har länge kört I-Beam på alla hojar). Turligt nog finns min favorit SDG Formula FX även som FXR med titanrör. FXR Ti väger till och med samma lika som FX, 230 gr. KS-stolpen däremot väger ordentligt: 600 gr inklusive komplett remote. Det är i runda slängar 400 gr mer än I-Beam-stolpen den ersatte men funktionen är värd vartenda gram.

Monterad på Nerven, komplett med neoprenstrumpa för att hålla skiten borta.

Smutt vajerföring genom sadelstolpsklämman.

Remotens klämma kan ersätta ena låsringen till ODI-hantag men jag tyckte spaken hamnade för nära.

Eftersom ramen saknar fästpunkter för vajern fick det bli monteringsplattor för buntband under överröret.

Hittills är jag nöjd med KS:en. Den har tillräcklig justermån, lättmanövrerad smidig remote, steglöst justerbar, låser verkligen på vald höjd och är i det närmaste glappfri. Den är inte perfekt då jag skulle önskat steglös justering av sadelvinkeln (eller ännu hellre en I-Beam-version) och förstås lägre vikt. Jag använder den säkert 10 ggr/tur och det är sååå trevligt att kunna flowa vidare utan att behöva stanna för att sänka/höja sadeln.

Cyklists Session 88

Någon som kallar sig Cyklist på diverse forum har knåpat ihop en riktigt häftig Trek Session 88. En DH-båge som väger som en lätt AM-hoj eller för all del en medelmåttig XC-hoj, 13,5 kg. Som referenser på nära håll kan nämnas att min Glory (DH) ligger kring 18,5 kg, Nerven väger 12 kg jämnt och P.2an 13,9 kg. Den här Session 88an är alltså lättare än min P.2a trots att den har 200 mm fjädring i var ände och riktiga DH-däck!

Bilden är förstås inte min utan Cyklists

Speclista:

Frame: Trek Session 88 size M
Rear shock: Fox RC4 with Diverse ti-spring
Fork: RS Boxxer WC
Headset: CaneCreek
Spacers: PointOneRacing
Topcap: Carbon with alu bolt
Stem: PointOneRacing LTD
Handlebar: Truvativ Holzfeller WC polished
Grips: Bontrager XXX Lite with plastic plugs
Brakes: Avid Elixir CR Mag with ti hardware etc
Discs: Formula R1 SL 180mm with ti bolts
Shifter: Customized Shimano XTR with alu bolts
Derailleur: Customized Shimano XTR
Housing/Cable: Yumeya/Powercordz
Chain: KMC X10SL
Cassette: 7speed DuraAce 11-21 with alu lock-ring
Chainring: E13 Guidering
Crankset: Customized Shimano XTR
Pedals: Superstar Ultra MAG
Chainguide: Customized LG1+
Seatclamp: Hope
Seat/Post: Stripped I-Fly/Carbon micro post with ti hardware
Hubs: Tune King/Kong MK
Spokes: DT Swiss Aero Lite with alu nipples
Rims: NoTubes Flow
Tires: Maxxis Swampthing UST 2,5"

Utöver detta sitter visst titan/aluskruvar där så är lämpligt.

13,5 kg är hur man än vänder på det imponerande för en DH-cykel men jag har vissa reservationer gällande en del av valen Cyklist gjort. Typ handtagen, XTR-vevarna, hjulen och särskilt avsaknaden av bash. Å andra sidan vet jag precis inget om Cyklists vikt eller åkstil, hen är antagligen lätt och übersmooth. I vilket fall är det kul med någon som har råd, tid, kompetens och lust att testa gränserna och det skulle vara intressant med en uppföljning gällande hur grejerna håller ihop och hur mycket underhåll som krävts.
Själv blev jag i alla fall mer än sugen på att känna på hur en cykel med DH-geometri och DH-fjädring men utan DH-vikt känns.

Tråd på Happymtb
Tråd på Ridemonkey (härlig skitstorm!)

Nya bromsar på Gloryn

Gloryn har fått donera jos-sjuorna till P.2an (som innan sin senaste transformation endast hade bakbroms) och stod därför utan bromsar. Pryljävulen sa Formula The One men pris/prestanda-förhållandet på dem får anses vara något ogynnsamt. Inte för att det är dåliga bromsar, tvärtom är de kanonbra, det är priset som ställer till det. Bike-Discount kunde istället tillhandahålla ett bromspar som prismässigt är som skräddarsytt för radhussmåbarnsfarsor: Avid Elixir 5 för 149€. Som bonus funkar vita bromsar rätt bra färgmässigt på Gloryn.



Jag har sedan tidigare Elixir R på Nerven och om femmorna funkar lika bra så är allt frid och fröjd. Nedköpen, i den mån de är det, från R till 5 är icke-roterbar slanganslutning på oken (inget problem på Gloryn), justeringen för "lever reach" sker med verktyg (ojoj, hur ska jag klara det?) samt att beläggen är semi-metalliska istället för sintrade (kör ner dem och montera sedan sintrade). På tal om belägg, praktiskt att slippa ha ytterligare en sorts bromsbelägg i reserv.



På bilderna sitter gamla G2-skivor men de skulle behöva riktas en smula så det blir att montera de nya G3-skivorna istället (när som helst nu).

Slangen till bakbromsen var galet lång men turligt nog hade jag Avid-oliv och "insert" liggande eftersom det är samma som Juicy. Elixir använder även samma luftningskit som Juicy men är betydligt knepigare att få luftfria. Att lossa handtaget och avsluta med att vinkla det så luftningsporten hamnar högst (bladet vertikalt) visade sig vara tricket.

Under monteringen passade jag även på att ändra slangdragningen på samma sätt som jag gjort för växelvajern.



Nu saknas bara pedaler (även de donerade till P.2an). Det lutar åt ett par Superstar CNC Nano Tech Flats eftersom de får bra recensioner och har trevligt pris utan att väga överdrivet mycket.



En sak är säker, min Glory är inte lika het som Cyklists Session 88 (mer om den en annan gång) men skoj/krona-faktorn är rätt ok :-)

Nya stig/AM-hjul

En av de grejer jag budgeterade att byta ut på Nerven var hjulen. Många tänker kanske att det hade varit mer ekonomiskt att från början kliva ett eller några steg högre i modelltrappan. Och det brukar det vara men jag ville inte ha hjulen på de dyrare modellerna heller av olika skäl.
Och vad exakt var "fel" med originalhjulen bestående av Sun Equalizer 27 på Shimano XT778 fram och XT775 bak? Det nyktra svaret är: egentligen inget, de funkar i det stora hela bra. Jag kan dessvärre bara skylla på galopperande prylbögeri och att det är lite osmidigt att köra vanliga IS-skivor på centerlocknaven.
Så nu, eller egentligen är det flera veckor sen men det har inte blivit av att skriva ett blogginlägg, har jag istället skaffat precis de hjul jag vill ha. Nåja, inom rimliga ekonomiska gränser, familjen ska ju bo och äta också...



Det blev alltså Mavic XM719 Disc på NukeProof Generator förbundet av 32 DT Competition både fram och bak. Svarta aluminiumnipplar sänker vikten en snutt. Naven är QR15 (konverterbart till vanlig QR) fram och vanlig QR bak. NukeProof-naven är inte riktigt lika flexibla med avseende på konvertering mellan olika axelstandarder som det uppenbara alternativet Hope Pro II. Men vikten är nog så tilltalande, framför allt framnavet är lättlätt på 149 gram i QR15 utförande, och kvaliteten och reservdelstillgången (via CRC) är jämförbar. Som bonus är NukeProof marginellt mindre kostsamma och frihjulet har fler POE (30 vs 24) och stimmar väsentligt mindre än Hopes kulsprutesmatter vilket är trevligt på en stigcykel. Vikt utan fälgband, jag använder ett varv smal silvertejp, ligger på 812 gram för framhjulet och 981 gram för bakhjulet. Inte extremlätt alltså men 1793 gram för paret är ändå hyfsat.
Nya hjulen är alltså inte direkt "teh sex" utan snarare en förnuftig kompromiss mellan styrka/vikt/kostnad/servicebarhet/reservdelstillgång. Med viss reservation för alunipplarna då, det återstår att se hur livslängden blir på dem med osmutt åkning och tillhörande riktning då och då. Jag övervägde att bygga ännu lättare med Mavic XC717 Disc fram men valde till slut XM719 för lite mer styrka och en aning bredare fälg. På weight weenie-temat fanns även planer på DT Supercomp-ekrar men tillgång/pris var inte gynnsamt så det blev vanliga Competition. Jag återkommer i ämnet när något går sönder :-)

Sommarskor

Kanske lite bakvänt att handla skor för sommaren nu men ett klick på en signatur på Happy på söndagkväll ledde till impulsköp av ett par Five Ten Freerider. Mina Impact gen 1 börjar ändå vara trötta efter tre säsonger och är även onödigt tunga och klumpiga (det skiljer nästan ett hekto per sko) för stigcykling. För DH är det en annan sak, då är det inte så dumt med lite mer skydd för fötterna. Då det för närvarande är massa minusgrader och snö slängde jag dem i garderoben men återkommer angående kvalitet/prestanda.
I alla fall utdelas en tumme upp för Åre Äventyrsbutik, skorna låg i brevlådan på tisdag. Inte för att det var viktigt den här gången men snabba ryck lika fullt!

Ny stighoj

Egentligen har jag haft den några veckor men jag har ju varit för trasig för att ta ut den på riktigt... Den har figurerat diskret och delvis på bilder här på bloggen men ingen verkar ha varit örnögd nog att upptäcka att det inte varit min vanliga stigcykel. S-Works Enduron är för övrigt såld och SX Trailen likaså vilket radikalt minskat specializedkvoten som nu är nere på 1/4.

Nyförvärvet är en Canyon Nerve AM 7.0 och alltså ett lillasyskon till den 9.0 HS jag testade tidigare i år. Förklaringen till att det blev en Canyon är enkel; fina cyklar till bra priser. Och så visste jag ju precis vad jag skulle få, det här är en av få cyklar jag provat ordentligt innan köp. 7.0-modellen tycker jag ger mest pang för pengarna av Nerve AM-modellerna 2009. Eller gav snarare, alla är utsålda verkar det som. Modellerna över får visserligen finare/lättare komponenter men prestanda/krona minskar i min mening.

Som så ofta i livet går inte saker på räls. När jag packade upp hojen ur kartongen fanns en liten bula på överröret. Troligtvis från styret som legat mot under transporten. Bulan är inget som påverkar ramens funktion men det är likväl trist på helt nya grejer. I alla fall erbjöd Canyon mig tillräcklig kompensation för att jag inte skulle skicka tillbaka hojen. Det var även strul med bakbromsen som inte fungerade som den skulle när jag väl kom mig ut på första provturen men Canyon Sverige och Vartex samarbetade och löste det föredömligt smidigt.

Redan innan jag ens provcyklat gjorde jag några förändringar för att anpassa hojen till mig och den lokala terrängen. Min favoritsadel och tillhörande stolpe har åkt på. Skivorna har bytts från 203/185 mm till 160/160 mm då större skivor inte behövs på de lokala kullarna. Deore-kassetten har bytts mot en betydligt lättare XT som jag hade liggande. Fat Albert 2,4 fram och Nobby Nic 2,4 bak har gett plats för Nobby Nic 2,4 fram och 2,25 bak för lättare rull och lägre vikt. Stora klingan byttes mot en Blackspire Lite God men än så länge sitter lillen och framväxeln kvar. Just nu behöver jag dem efter att mest ha legat på soffan och läkt i nära två månader... Men planen är att ersätta framväxel/lille med en MRP 1.X-styrare. Faktum är att jag beställde en alldeles nyss :-) Till slut lyxade jag till det med ett styre i den magiska svarta plasten, Easton Monkeylite XC.

Nu mindre blaj och mer bilder!










Till slut, den nesliga bulan:

Av största vikt

Efter 9 vardagar kom till slut den digitalvåg jag beställde från uket.co.uk. 0-40 kg med 20 grams noggrannhet för ungefär 144:- hem i brevlådan, fyndvarning. Och så ser den ju glad ut :-) Så nu kan jag sluta gissa med personvågsvikter för cyklarna.
Domen lyder som följer:
Glory: 18,75 kg
SX Trail: 15,62 kg
S-Works Enduro: 13,10 kg
P.2: 12,85 kg
Palisades Trail: 12,41 kg
Samtliga vikter är helt kompletta hojar. Varenda en är tyngre än tidigare halvdana vägningar visat :-/

Los Dawes Fusion väger 7,81 kg och Lo 17 kg. Det är som om jag skulle dra runt på en cykel som väger 35,5 kg... Varför måste barncyklar vara så tunga?!?

Helgonförklarad

Jag har länge funderat på att byta ut Race Face Evolve DH-vevpartiet på Gloryn. Att byta vore till syvende och sist prylbögeri eftersom RF:et funkar alldeles okej. Men några halvrationella skäl tycker jag mig ändå kunna presentera: RF:et är tungt, vevlagret är rent pinsamt dåligt, det är besvärligt att meka med och trots att pedalerna sitter på 170 mm är vevarmarna 175 mm (osnyggt sätt att snåla in vid tillverkningen). En del av de "felen" beror på att det är ett budget-vevparti. Men de lider av ett feltänk som gäller även de mer påkostade modellerna: det svagt koniska splinade interfacet mellan axel och höger vevarm slits med varje demontering/montering. Inte för att mitt exemplar uppvisat några symptom men sannolikt kommer det förr eller senare.
Men vad ska man ha istället då? Det faktum att Gloryn har 83 mm vevlagerhylsa minskar tyvärr valmöjligheterna radikalt. Och vilken längd? Evolve-partiet har 170 mm vevarmar och längre vill jag absolut inte ha på en hoj med 225 mm slaglängd och 355 mm vevlagerhöjd.
Kandidaterna lyder i alla fall som följer (priser från CRC per idag och vikter från sicklines.com):

FSA Gravity Light   Lättaste 83 mm-vevpartiet men påstås vara flexigt och lite vekt.
                 ca 2100:- inkl klingor/bash, 692+111=803 gram (armar+lager)
Race Face Atlas FR  Snyggt men korkat interface och inga stålgängor för pedalerna.
                 ca 2000:- endast armar/lager, 714+126=840 gram (armar+lager)
Shimano Saint 815   Bombsäkert, lättmekat.
                 ca 1900:- endast armmar/lager, 762+90=852 gram (armar+lager)

The almost rans:

Shimano Saint 805   Bombsäkrast, lättmekat men tungt och endast 175 mm kvar.
                 ca 1500:- inkl klingor/bash, 901+90=991 gram
Race Face Diabolous Tyngst, dyrast OCH korkat interface. Dock snyggt...
                 ca 2100:- endast armar/lager, 946+126=1072 gram

När jag gjort hemläxan ovan för ett bra tag sen bestämde jag mig för att behålla Evolve DH-partiet tills det rasar då priserna (särskilt Shimanos, Saint 815 kostade till en början 1300:-) gått upp så mycket. Meeen, häromdagen fick jag ett mail från Cyclecomponents som påstod att det Saint 815 för 1290:- som jag bevakat nu fanns i lager. Wtf? Jag hade glömt att jag lagt en sådan bevakning. Men...vettigaste vevpartiet till överkomligt pris? Jag beställde på stående fot! Kollar man på Cyclecomponents idag kostar Saint 815 2200 riksdaler...Så igår mekades Evolve DH-partiet av och skickades iväg med Posten till ny ägare och Saint 815 monterades. Som vanligt med Shimanos vevpartier var det bara att montera utan konstigheter. En välkommen överraskning är att Saint-loggan på utsidan av vevarmarna inte är lackad utan aluminium au naturelle. Överlag är finishen faktiskt grym. En annan trevlig överraskning var att Shimano börjat fylla ordentligt med fett i kullagren i vevlagret!


Att det ens går att ordbajsa så mycket om vevpartier...

Säsongspremiär för hjälmlampan

Härligt! Det blev en riktig svettotur med hög fart och lika hög puls. Mina hjälmlampsturer när jag är solo tenderar att bli såna. Det är som om det intensiva ljuset från hjälmlampan gör att hela cyklingen blir det också. Hur som helst blir det inte mörkare än just nu. Blötan och fukten gör att allt ljus bara sugs upp och försvinner. Om några veckor när det blir lite frostigare får man genast lite mer ljus tillbaka av det som skickas ut. Det är tur att mobilkameran luras, ljuset från den hemkokade hjälmlampan är betydligt bättre än vad bilden ger sken av (pun intended).

Det blev även premiär för ett dagsfärskt riktigt lätt stigframhjul. Mavic XC717 på Hope ProII 20mm ersätter ett sprucket FIR Disck på Dimension 20mm. Som vanligt riktigt hyggligt hjulbygge av CRC. Jag fick 5 år och en massa cykling ur FIR-hjulet innan fälgen började spricka på samma sätt som bakhjulet gjorde.

Näthandel

I går kom sista prylarna som behövdes för att serva färdigt Gloryn; ersättningslager till RaceFace X-Type-vevlagret från Enduro Fork Seals. Det var en smal sak att byta kullagrena; demontera vevlagerkopparna, banka med hammare och dorn ur de gamla (extremt trötta) lagren från insidan och pressa i de nya med hjälp av skruvstädet och de gamla lagren som mellanlägg. De nya lagren svamlar inte med plasthylsor utan är istället större och borde således hålla bättre. Även tätningarna verkar bättre men tiden lär visa om så är fallet. Förresten, lagren passar även Shimano HTII.
Tillsammans med lagren kom även ett gäng gaffeltätningar (Pike, Boxxer, 66) och även originalpackningssatser till Fox Floaten på S-Works Enduron då de var extremt prisvärda. Dessa går visserligen att få fram från till exempel Dr Spoke och en del andra handlare (dock inga för mig lokala) men kostar då närapå fem gånger så mycket...
Från mtb-bearings.com har tidigare kommit ett kuvert med komplett lagersats till Gloryn. Steve gav 25% rabatt då jag tog fram vilka lager som ska ingå i satsen och bad samtidigt om ursäkt för den höga portokostnaden, hisnande 9$. Hyvens kille som ger superservice; snabb, trevlig och prisvärda grejer.
Derailleurhanger.com skickade ett Glory-växelöra från staterna på tre dagar. Det skulle ta min lokala handlare längre att få in ett och när det väl kommit skulle det varit dyrare...
Ett telefonsamtal till TFTuned resulterade i en fjäder till bakdämparen i brevlådan tre dagar senare. Samma sak med dem, trevliga och snabba. Kanske inte jättebilliga men desto kunnigare. Förresten, att det ska vara så märkvärdigt att få tag i något så basalt som en dämparfjäder. Hos de lokala handlarna var det nitlott (otippat...) och få nätshoppar har dem till vettiga priser. Galet!
Jag vet att många av mina 08-bekantingar vurmar för sina lokala handlare men det är tur att näthandlare som de ovan (och andra) finns annars skulle det vara hopplöst att få tag på grejer till vettiga priser och i rimlig tid i mindre städer som Piteå.

Tillökning

I garaget alltså :-) Som förra inlägget antydde har ett paket befunnit sig på resa med destination mitt garage. I och med att det anlände idag så är det slut på kompromisserna, kartongen innehöll nämligen en riktig DH-hoj. Och det är inte en Specialized(!) utan en -08 Giant Glory DH1.

Hey there big boy

DH1 är en modell som normalt endast säljs i Australien, det sitter till och med klibbor på ramen som säger "Giant Australia, Melbourne" men ett gäng har alltså hittat till Sverige. Överlag är specen svenne-vettig och utan större svagheter, största nedköpet är väl att gaffeln är en Boxxer Race och inte en Team. Nåväl, det går att uppgradera en Race till Team genom att byta lite kompressions-prylar för 95£ så det kanske är så det blir.Gloryn är inte ny utan har har gått som hyrcykel i sommar på Åre Mountainbike Center. Priset var för bra för att avstå, även när man kalkylerat och budgeterat in att få byta/serva en del grejer. Och med ett glaset är halvfullt-perspektiv på det hela så slipper jag ju ha ångest över att repa ner en ny cykel... Eftersom jag är som jag är så tog det ca två timmar innan hela hojen plockats ner i molekyler för inspektion och service. Allt viktigt är det ordning på, det är mest kosmetiska blessyrer och en del kullager som behöver lite kärlek och fett.

Två timmar senare...

W00t?!?

Cyklografi

Som utlovats tidigare kommer här fortsättningen på cyklografin (i kronologisk ordning efter införskaffande).

-97: Super Pro Extreme (radical, dude)
VM i floskelnamn? En grönmetallic helsteling med billig stålram, någorlunda vettiga Shimanokomponenter och gula däck.

-98: Scott Tampico
Otroligt snygg instegs-hardtail med aluram i vitt/rött/blått, STX-RC och sunkig Rock Shox Indy med elastomer"dämpning". Köptes och kördes ca två månader tills jävulen flög i mig och jag bytte in den efter att jag provat en...

-98: GT Avalanche
Jag var såld från första pedaltaget när jag testade denna. Den kändes så rapp! Guldmetallic aluram, XT/LX utrustning och tillbaka till stel gaffel igen. Med denna upptäckte jag min då nya hemstad Piteå och många av de stigar som jag fortfarande cyklar på. Det var nu den riktiga djupdykningen i prylträsket började och hojen kittades efter något år om med en Manitou SX-R som beställdes från staterna och första årgångens 9-delade XT.

-01: Scott Pro Racing
Denna beställdes från Evalds och omspecades vid beställning med RS Psylo Race luftgaffel och XSIV skivbromsar.

-03: Specialized S-Works EnduroFörsta fullgungaren. Ett custombygge som köptes från Evalds i juni och åkte med till Verbier i september efter att jag kommit i kontakt med jomper, Tobe, Leo och Pelle Hå på dåvarande Funsports forum. Gick från XC-aktig skepnad med Psylo SL och 3x9 till mer AM-kittning med Marzocchi Z1, stadiga hjul och 2x9. I det skicket kördes den på allt från 6-timmars stigturer hemmavid till liftburen utförsåkning under två Mayhem-festivaler i Åre. Sprack till slut i en svets i svingen. Här i en av sina sista skepnader.

Så kommer vi till cyklarna som fortfarande står i garaget.

-05: Marin Palisades TrailKittades genast om med en Psylo SL som låg och skräpade och de genomtrista Hayes So1e bromsarna såldes till förmån för avlagda Shimano 556 från Enduron. Används idag ibland i skogen men mest som pendlare och för att dra Los kärra.
Nuvarande konfiguration: RS Psylo SL -03, Deore växlar/skivbromsar, Truvativ Firex vevar, Deore/WTB Dual Duty hjul, DMR V8 pedaler, fäste för barnsits och dragfäste för kärra. Vikt: 12,9 kg med Ritchey semislicks.

-05: Specialized SX TrailKöptes som lös ram på höstrea från Bike Scene i UK. Tänkt som kralligare do-it-all ersättare för -03 S-Works Enduron som skulle säljas. Det visade sig, som nämnts tidigare, att S-Works:en spruckit i en svets och jag fick en garantiersättningsram som jag till slut bestämde mig för att behålla och kittade då SXTn för utförsåkning. 5th Element-dämparen har fått ge plats åt en Fox DHX och med en Marzocchi 66RC2X i fronten är den nu dh-slack/låg och levererar 170/170 mm. Jag överväger just nu att låta lacka om ramen.
Nuvarande konfiguration: Fox DHX 5.0 -07, Marzocchi 66RC2X -06, Avid Juicy 5, SRAM X.7 växlar, Hone-vevar, e.13 LG1 styrare, Hope ProII/Mavic 721 hjul, NC-17 Magnesium pedaler. Vikt: 16,7 kg med Maxxis Minions 2,5.

-05: Specialized S-Works Enduro årsmodell -04Garantiersättning för -03an som sprack i en svets i svingen. Sista årsmodellen innan Specialized bytte ramdesign på Enduro-serien och enda året den fanns med Brain-dämpare. Min stigcykel kittad med hyfsat lätta delar och hjul. Om jag bara kunde behålla en cykel skulle det vara denna extremt mångsidiga leksak.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 454 Dual Air -05 @130mm, Avid Juicy 7, SRAM X.9 2x9, XT HTII-vevar, Nuke Proof Generator/Mavic XM719 bakhjul och Dimension/Fir Disck framhjul, Crankbrothers Mallets pedaler (utan grepplattor). Vikt: 13,7 kg med Nobby Nic 2,4.

-07: Specialized P.2 cr-moJag gav efter för begäret och skaffade en knappt begagnad liten hopp och lekcykel. Nu singlespeedad och med Pike 426 U-Turn. När jag tänker på det är det faktiskt bara ramen och bakhjulet som är kvar sen jag köpte den... Naturligtvis buskul på hopp/pumpbana och i ramp men funkar faktiskt över förväntan även i skogen om man släpper ut lite luft ur däcken och U-Turn:ar ut gaffeln en smula.
Nuvarande konfiguration: RS Pike 426 U-Turn -07 @100mm, Deore 535 endast bakbroms, singlespeed 32/17, Hone-vevar, Hope ProII/Mavic EN521 framhjul och XT konverterat till genomgående axel/Mavic EX729 bakhjul, Knucklebone Drive Magnesium pedaler. Vikt: 13,7 kg med Kenda K-Rad 2,3.

Adrenalinstinn morgontur

I dag tog jag SX Trailen till jobbet. En lagom pendlarcykel på alla sätt och vis. Dagen till ära med nytt styre, ett Funn Full On 750 där 750 är bredden i millimeter. Jag har alltså fått för mig att testa ett riktigt brett styre. Ett Easton EA50 på 685mm satt på styrstammen innan. Det kändes i alla fall väldigt avigt första stunden på stigarna mot jobbet men så fort stigen började luta ifrån och jag intog attackposition kändes det genast bättre. Det är definitivt inget för stigåka men det var inte att vänta heller och det är för utförsrullande det inköpts. När Kanis öppnar för säsongen på lördag lär det visa sig hur jag kommer överens med det.
I alla fall finns en riktigt stökig och mullig utförslöpa som jag når med bara en liten omväg på väg till kontoret. Nu mår jag riktigt prima på adrenalin efter att ha klämt den i morgonvärmen innan jag började jobba :-)

Frihjulsljud

Någon undrade över hur frihjulet på Nuke Proof-navet låter så jag gjorde en filmsnutt som jämför i tur och ordning Shimano XT 756, Hope Pro II och Nuke Proof Generator.
Nu är det ju inte bara frihjulet som låter utan kompletta hjul (eller egentligen kompletta cyklar) som agerar instrument men man får en någorlunda uppfattning. Det är XT kassetter på Hope och Nuke Proof och som synes SS på XT. Uppenbarligen låter Nuke Proof väl så mycket som Pro II tvärtemot vad jag upplevt det när jag hört dem ett i taget.



Filmen i högre kvalla på happyservern här.

Bara på ploj gjorde jag en ringsignal för nyare Sony Ericsson mobiler av Nuke Proof-ljudet. Ladda ner till datorn och blåtanda (eller liknande) över till mobben. Inte jättebra ljudkvalitet då mobilens ljudinspelning inte är den allra bästaste.

Nuke Proof in da house

I förmiddags dök det lokala Schenkerombudet upp med ett nytt bakhjul som ersättare till det trasiga. Som oftast är det hovleverantören på Nordirland som levererat. Det blev Mavic XM719 Disc ekrat via 32 DT Competition till ett Nuke Proof Generator nav. Jag valde till slut XM719 istället för XC717 för lite mer styrka och en snutt bredd till priset av 60 gram, det är trots allt ett bakhjul. Navet är ett skott i mörkret men förefaller efter en demontering och okulärbesiktning vettigt konstruerat och tätat både vad gäller axellagring och frihjulsbody. Det verkar faktiskt väl så bra tätat som Hope Pro II. Särskilt frihjulet är inte särskilt väl tätat på Pro II och kräver att man tittar till det då och då. Demontering är inte lika föredömligt enkel som på Pro II men fortfarande väldigt enkel. Två femmillimeters insexor behövs för att lossa bodyn och komma åt att serva frihjulet, vilket förmodligen blir det man kommer att behöva göra någon gång nu och då.Ljudet från frihjulet är inte lika ljudlöst som ett Shimanonav men heller inte alls lika öronbedövande som Pro II. Ytterligare två insexor i storlek 10 millimeter behövs om man vill serva/byta axelns lager men det tror jag kommer dröja då det som sagt verkar bra tätat. En kortkort testrunda visade att 30 POE är trevligare än 24 eller 16 och att det driver när det ska och tickar när det ska... Tiden lär utvisa vad det egentligen håller för kvalitet.

Det gäller att sluta i tid

När jag demonterade det trasiga bakhjulet och drog bort fälgbandet såg det ut som på bilden här till höger. Den yttre botten i fälgen har spruckit i en 15 centimeter lång sektion och till och med vikit in sig närmast ventilen...obra.

Dags för nytt bakhjul tydligen

Jag är nämligen helt säker på att bakfälgen inte ska se ut så här med två långa revor på var sida om ventilhålet. Hjulet är från 2003, byggt på Evaldsmtb och består av den spruckna FIR Disck (jo det ska stavas så, italienare...) fälgen och ett XT756 nav sammanfogade av 32 DT Competition ekrar. Fälgen är 16 mm invändigt och väger 450 gram och hade redan innan denna otrevliga upptäckt någon enstaka mindre kantbuckla som rätats ut men som jag bedömt ofarlig. Men nu är det slutåkt på det hjulet då jag inte vill ta reda på vad som händer när det slutligen kollapsar.
Så, nytt lätt stighjul ska alltså inhandlas. Ett ca 150 gram lättare och troligen något starkare hjul skulle vara ett Hope Pro II ekrat till en Mavic XC717 Disc. Starkare? Ja, trots att XC717 är 50 gram lättare än FIR Disck tror jag den håller bättre då aluminiumet i Disck var väldigt mjukt. Jag har haft hjul byggda på föregångare till XC717 som hållit nästan konstigt bra för en 400-grams fälg. Riktigt bestämt är det dock inte ännu, det kan bli XM719 Disc för lite bredare och tåligare fälg till kostnaden av 60 ytterligare gram. Navet är inte spikat heller, jag skulle gärna ha fler POE (Points Of Engagement) och gärna betala mindre än för Pro II.

Lite ny hårdvara

I torsdags dök lokala Schenkerombudet återigen upp på mitt kontor med en kartong. Eftersom jag sålt av 9mm-framhjulet från P.2an innehöll kartongen ett nytt framhjul byggt på ett rött Hope Pro II, Mavic EN521 och 32 DT competition ekrar. Så nu har jag återigen ett par kompletta lagomtjocka hjul mer än jag har cyklar :-) Praktiskt att enkelt kunna variera hjul med andra däck på både S-Works Enduron och SX Trailen.Ett nytt par plattisar fanns också med, NC-17 Mg som med 386 gram är riktigt lätta. Dessa åkte på SX Trailen som i och med det lättades ett halvt hekto. De Knucklebone Drive Mag som satt på SX Trailen flyttades till P.2an som i sin tur då lättades ett hekto. Kedjereaktionen fortsatte med att V8orna som satt på P.2an flyttades till Marinen och de sunkiga greppbefriade Specialized-pedalerna på den hamnade i hoppets låda.Från NC-17 kom även en Lift Pro teleskopisk sadelstolpe till SX Trailen. Tanken är att då andan faller på växla till hjul med lättare däck och kunna hajka upp sadeln till riktig tramphöjd för lite längre transporter men ändå ha möjlighet att sänka den tillräckligt lågt när man kommer till det roliga. Tyvärr är stolpen ingen lättviktare men jag tror det är min sjätte stolpe i 30,9, vilket är tre fler än vad cykelbeståndet kräver, så jag har bland annat en kortkort stolpe komplett med sadel att smälla på för utförsåka. Men det kan vara dags att sälja av några tror jag...Av Bobsan på swebikers inhandlades en knappt synbart begagnad e.13 LG1 kedjestyrare. Med vikt på lite över 200 gram är den drygt 3 hekto lättare än den hemmasnickrade Truvativ Boxguide/e.13 Supercharger-lösningen jag kört. Med tanke på avsaknaden av märken på bashen jag tog bort så borde det inte bli några problem att vara utan.

Uppdatering Fox Float vinterpackningar

Sen senaste inlägget har det har varit dåligt med "riktig" skogscykling på grund av jobb, snö, kyla, renoveringar och annat bjäfs. Till och från jobbet har jag i alla fall cyklat som vanligt. Dit på morgonen, hem för lunch, dit igen och så hem på eftermiddagen. Sammanlagt blir det 10-15km beroende på om jag tar närmaste vägen varje gång eller njuter lite stig. Efter en och en halv månad av det och i övrigt sparsamt med stigcykling kan jag i alla fall konstatera att det "cold weather air sleeve service kit" jag servade Fox Floaten på S-Works Enduron med funkar ypperligt. Temperaturen har varierat från några plusgrader till sjutton kalla och det har varit noll problem med luftförlust och inget stuck-down mumbojumbo. Nu fungerar alltså min favoritstigcykel även hela vintern. Tumme upp!