Undrens tid är inte förbi!

Min kollega Tomas var hem på lunchen för att rasta hunden. När han kom tillbaka till kontoret räckte han mig ett tjockt brunt jiffy-kuvert. Jag antar att jag såg ut som ett frågetecken och ett förklarande "-Posten har grävt fram dina byxor och returnerat dem till avsändaren, mig. Varsågod." följde kort därpå. Ja vad säger man? Jo man säger "-Det var som fan! Tack!". Detta några veckor efter att Posten meddelat mig brevledes, vad annars, att försändelsen var borta, spårlöst försvunnen...