Heldag på skidor

Med inte mindre än spektakulärt vårvinterväder var det bara att bege sig till den lokala kullen med Lo och njuta av dagen på lagg. Vi körde en omväg till backen och lånade en sele. Jag vet att många anser att sele ska man minsann absolut inte använda när barn lär sig åka utför men jag tycker att det finns en poäng med den: jag har tidigare sett att Lo egentligen redan kan stå och åka utan hjälp, han trodde det bara inte själv. Det är stor skillnad jämfört med när han lärde sig cykla. Då fanns ingen rädsla eller respekt för saker.
Planen var i alla fall att få honom att känna sig lite tryggare med hjälp av selen och då våga stå och åka själv. Vi tog några åk i barnbacken med stav som tidigare och sen tog vi fram selen och efter att jag förklarat att jag åker bakom och kan bromsa om det behövs så kände han sig tillräckligt trygg för att stå och åka själv. Och se, grabben åkte, svängde och bromsade själv utan att vi egentligen använde selen. It's all in your head har sällan passat bättre.
Efter lunch i värmestugan tog vi riktiga (ankar)liften upp på kullen. Det funkade perfekt att ha Lo stående mellan mina ben och han säger efter en liten bit: "Vad fort det går pappa! Jag tycker det här är roligt!". Bra så långt alltså. Väl uppe knäppte vi på "tömmarna" på selen igen och tog utan problem familjebacken (grönare än grön) ner vilket fort följdes av "Pappa jag vill upp i stora backen igen! Igen!"
Att säga att selen fungerade som tänkt är en underdrift. Grabben behövde få se att det finns så mycket mer och roligare att åka än barnbacken och bandliften.
Hur som helst är det riktigt roligt att vara med och se när det lossnar :-)

Ibland blir det ju knas även om det på det stora hela gick väldigt bra :-)

Solo i Kåbdalis

På grund av SM i plattlagg har den lokala kullen varit stängd hela veckan, inklusive idag. Den lite riktigare skidanläggning som ligger närmast Piteå (13 mil...) är Kåbdalis i byn med samma namn. Att säga att Kåbdalis by är en liten skit mitt ute i ingenstans är inte nedsättande utan en helt korrekt beskrivning av verkligheten. Men skidanläggningen är riktigt trevlig och ägarna har satsat en hel del på senare år. Bland annat har man så sent som i mellandagarna invigt en nybyggd stollift(!). Väderspåmännen hade siat tio minusgrader och hade nästan rätt, åtta var det när jag anlände.

Första åket upp, Vinkelliften.

Galet snöiga träd, säkert delvis pga snökanonerna.

Kring halv ett började koncetrationen tryta vilket för mig betyder att magen behöver fyllas. Jag blir inte hungrig så länge jag är igång utan får köra på andra indikationer. Eller mat&sov klocka.

"Skidåkarlunch": gulaschsoppa och/eller (naturligtvis och i mitt fall) tacobuffé. Sådär.

Efter 20 minuter, längre behöver det ju faktiskt inte ta att skyffla in mat, var det bara på't igen. Det blev kallare och kallare i luften.

Solen gjorde ett kort gästspel.

Men mestadels var det gråare än Karl Oskars och Kristinas vadmalsrockar. Stolliften bär det fantasifulla namnet Stolliften.

Kring 14:30 började det skymma och belysningen tändes. Tillvaron blev helt plötsligt bra mycket lättare då jag tidigare fått åka mer eller mindre på känn i det otrevliga flatljuset.

Varför sluta åka bara för att det börjar bli mörkt?

Kring 15:30 började det bita lte väl mycket i fingrar och tår så jag kallade det en dag. Sammanlagt 4,5 mulliga timmar på skidor.

Åre 2009 fredag

I dag tog jag mig ut efter lunch med hårdtejpad fot. Och rakat ben. Efter ett dimmigt och slirigt fegåk på Avalanchebanan spolade jag av hojen och tog Bergbanan upp till lägenheten igen. Åket kändes mest bara stelt, avigt och riktigt långsamt. Inget flyt alls. Det var inte särskilt kul att köra när jag mest var spänd och rädd för att behöva sätta ner högerfoten oplanerat. Även axeln behöver någon dag till på sig då den fortfarande kändes lite öm. Nya glada tag i morgon alltså.

Åre 2009 måndag - torsdag

Måndag var en underbar dag med köbefriade kabinåk upp och godbitarna Tusenmetern, Hällrajd, Bräckebäck, French Connection och Tjärnis ner. Men på eftermiddagen blev det lite tokigt på Tjärnis... Nerför den svinbranta biten mot första högerswitchbacken fick jag en highside och kastades av ut nerför pisten. I och med att det är så galet brant blev fallet högt och slutade på stenbumlingen på insidan av switchbacken. När satt mig upp och spottat värsta gruset ur munnen kände jag fort att höger axel var ur led. Tack vare adrenalinet ställde jag mig upp och fick den själv tillbaka i läge. Ouch. När den smärtan lagt sig lite blev det uppenbart att även höger fot tagit mycket av kraften i landningen men jag rullade för egen maskin ner till lägenheten. Nu tre dagar senare känner jag mig fortfarande som överkörd av en långtradare och den stukade högerfoten matchar höften, som tydligen också fick en smäll, i sin svartlila prakt.

Axeln är förstås öm men fungerar som den ska. Det känns just nu osannolikt att jag hojar nåt mer under veckan och även om det skulle vara möjligt så blir det i alla fall inte att köra Maxi Avalanche som jag är anmäld till. Riktigt surt men det kunde vara värre. Nu blir det mer upptåg med Lo och häng på byn i stället.

Plojtävling i Ö-vik

Tusen tack alla trevliga människor för en underbar dag på berget! Ett speciellt tack till Pelle för guidning på diverse leder, ett extra speciellt tack till Lars för avspolningen av våra skitiga cyklar och sist men absolut inte minst ett megatack till Jonatan på Höga Kusten Cykel (och alla andra) för ett supertrevligt arrangemang. Nu ska jag krasha i säng...

Hemavan, söndag

Planen för dagen var att vara vid liften när den startar 10:00, köra till 12 och sen käka, duscha och börja köra hemöver. Men då vi vaknade tidigt och städade undan i stugan fortare än väntat hann vi med en bonustur innan liftåkningen!
Vi gick upp längs vandringsleden upp på Gäutavardo (startar precis utanför Tärnaby vid korsningen på E12 mot Norra Fjällnäs). Maken till rotstök har jag aldrig förr sett! Stigen var en veritabel orgie i rötter och stenar. För att hinna till liftstarten i Hemavan slutade vi vår promenad uppför lite innan vi nått toppen men hade ändå ca 200 höjdmeter av utförsåkning att se fram emot :-) Vi skrattade oss ner för stigen i de första solstrålarna för dagen. Helt fantastiskt!
Därefter lastar vi cyklarna på bilen igen och kör upp mot Hemavan. Efter en bit på vägen möts vi av denna syn:
Kort därefter åker vi in i dimman!
Väl framme i Hemavan lättar det och solen tittar återigen fram. Magnus lånar min SX Trail och vi kör Syterbäcken en gång till för att sedan avsluta denna helg med ett åk i den grävda Snobben.Det gick markant fortare för Magnus med SXT:n än med hans egen Kona hardtail. Dags att kitta upp sig kanske? ;-)

Hemavan, lördag

Vi hade planerat en episk fjälltur från Norrliften i Hemavan, längs Kungsleden till Viterskalsstugan, vidare genom Syterskalet och tillbaka till Hemavan. En nätt tur i högfjällsmiljö på ca 40 kilometer och dryga 700 höjdmeter uppöver sammanlagt. Meeen, vi sov för länge och var för sega på morgonen med att fixa cyklar med mera så vi reviderade planen till att hoja till Viterskalsstugan och tillbaka. När vi väl kom till Norrliften får vi en trevlig överraskning, liften går! Vi hade tänkt gå upp då liften enligt websiten slutade gå 30/8 men reviderar nu planen igen och köper dagskort.
Därefter smakar vi oss igenom de uppmärkta/grävda spåren Genvägen (blå) och Snobben (röd) för att därefter gå från liftens toppstation en bit längs Kungsleden och köra Syterbäcken igen.
Den stigen är av yppersta världsklass! Vi hann köra den tre gånger till under dagen och jag fnittrade högt för mig själv varenda gång. Det finns några tekniska partier men större delen behöver man knappt trampa eller bromsa, bara pumpa och svänga. Miljön går inte av för hackor heller. Från början uppe på kalfjället dyker stigen ner i björkskogen och följer Syterbäcksravinen. Vegetationen blir hela tiden tätare och gräsigare och stigen avslutas med fullfartsrejs på bredare stig och en snutt grusväg sista biten ner mot E12. Det är nästan smärtsamt vackert, särskilt med höstfärger i träden. Defintivt en av de absolut vackraste och roligaste stigar jag kört, så bra är den.
Som avslutning på dagen kör vi Bitch fel väg, fast egentligen rätt väg - nerför. Det är Kungsleden ner mot Fjällbotaniska trädgården och Fjällparken. Bitvis en del trampande men stenarna, rötterna och spångarna gör det riktigt skoj. Från Fjällparken skråar vi lite över skidområdet för att komma ner vid Statoil och sedan trampa cykelbanan bort till parkeringen vid Norrliften.
Dagen avslutades med bubbelpool och ångbastu på badhuset, mumma för trötta kroppar.

Liftassisterat!

Helt oväntat så går liften i dag :-) Nu blir det att utforska den biten av cyklingen i Hemavan. Gissa vem som ska köra Syterbäcken ett gäng gånger i dag :-)