Utomhuspremiär

Efter att ha springcyklat inne i garaget i någon månad har nu asfalten kommit fram tillräckligt för att prova utomhus.
Det var hur skoj som helst att se hur roligt Lo tyckte att det var. Vi sprang runt på kvartersgatan, en sväng förbi dagis och Los leende var hela tiden från öra till öra.
Jag ska prova höja sadeln en liten pyttesmula för att göra det naturligare att rulla mer än springa.

Tankar i ett litet huvud

I dag hämtade jag Lo på dagis och var som vanligt iförd lämpliga kläder för att hoja i kallgrader och hjälm. Ett av de andra lite äldre barnen iakttar oss en stund och kommer sen fram och frågar:
- Varför har du hjälm?
- För att jag och Lo cyklar, då ska man ju ha hjälm. (förnuftiga pappan...)
- Har ni ingen bil? (ser medlidsam ut)
- Jo.
- Men om ni har en bil varför cyklar ni då? (mycket förbryllad)
- Eh, jo för att det är roligt och för att det är skönt med frisk luft. Och nyttigt.
- Mmmhhhmm. (ser definitivt inte övertygad ut om att så är fallet)
Jag har tänkt en del på vår lilla konversation och insett att det är den här världsbilden många barn i dag (och i går) får av sina föräldrar när de växer upp. Att åka bil är det normala. Om man har en bil så använder man den när man ska nånstans. Bilåkning blir normen helt enkelt.
Om man tänker större gäller det här naturligtvis inte bara transporter utan allt vi som föräldrar gör. Hemska tanke.

Det gäller att börja i tid

Ett stycke pyttemountainbike är beställd. 12"-hjul och 9"-ram, det blir inte mindre än så. Det är faktiskt så litet att jag inte riktigt kan se den framför mig. Tanken är att Lo ska få prova tvåhjuling redan vid två års ålder. Det blir till och med en tvåårspresent. Jag vet, det är jättetidigt. Men jag har en plan! Meningen är att jag ska riva bort pedaler och vevarmar och han ska få ha den som tvåhjulig sparkcykel i sommar. Cykeln är så liten och sadeln sitter så lågt att han når ned med fötterna. På så vis kan han lära sig balansen utan att krångla till det med att trampa. Om det går bra smäller jag på pedaler/vevarmar till nästa sommar och det blir då ett ganska litet steg till att cykla. Går det inte bra eller om han inte tycker det är roligt så ställer vi undan den och tar fram den för nya glada försök nästa sommar. Jag tror faktiskt det kommer funka redan i år. Han är tillräckligt nyfiken, envis och fysisk för det. Men har jag fel så är som sagt inte värre än att ställa undan microhojen och vänta.

Det sitter i alla fall två handbromsar så Lo får lära sig bromsa "rätt" från början. Dessvärre är de fälgbromsar men det finns visst inte skivor på dvärgcyklar. Vanliga 160mm-skivor utgör hälften av hjuldiametern när man tänker på det... Sen undrar jag hur en cykel avsedd för så små barn kan behöva väga åtta kilo?!? Det är som om jag skulle dra omkring på en 50-kiloshoj! Men det är väl återvunna tvättmaskiner och hästskor i ramrören som i och för sig knappast är rör utan snarare solida.