Heldag på skidor

Med inte mindre än spektakulärt vårvinterväder var det bara att bege sig till den lokala kullen med Lo och njuta av dagen på lagg. Vi körde en omväg till backen och lånade en sele. Jag vet att många anser att sele ska man minsann absolut inte använda när barn lär sig åka utför men jag tycker att det finns en poäng med den: jag har tidigare sett att Lo egentligen redan kan stå och åka utan hjälp, han trodde det bara inte själv. Det är stor skillnad jämfört med när han lärde sig cykla. Då fanns ingen rädsla eller respekt för saker.
Planen var i alla fall att få honom att känna sig lite tryggare med hjälp av selen och då våga stå och åka själv. Vi tog några åk i barnbacken med stav som tidigare och sen tog vi fram selen och efter att jag förklarat att jag åker bakom och kan bromsa om det behövs så kände han sig tillräckligt trygg för att stå och åka själv. Och se, grabben åkte, svängde och bromsade själv utan att vi egentligen använde selen. It's all in your head har sällan passat bättre.
Efter lunch i värmestugan tog vi riktiga (ankar)liften upp på kullen. Det funkade perfekt att ha Lo stående mellan mina ben och han säger efter en liten bit: "Vad fort det går pappa! Jag tycker det här är roligt!". Bra så långt alltså. Väl uppe knäppte vi på "tömmarna" på selen igen och tog utan problem familjebacken (grönare än grön) ner vilket fort följdes av "Pappa jag vill upp i stora backen igen! Igen!"
Att säga att selen fungerade som tänkt är en underdrift. Grabben behövde få se att det finns så mycket mer och roligare att åka än barnbacken och bandliften.
Hur som helst är det riktigt roligt att vara med och se när det lossnar :-)

Ibland blir det ju knas även om det på det stora hela gick väldigt bra :-)