Solo i Kåbdalis

På grund av SM i plattlagg har den lokala kullen varit stängd hela veckan, inklusive idag. Den lite riktigare skidanläggning som ligger närmast Piteå (13 mil...) är Kåbdalis i byn med samma namn. Att säga att Kåbdalis by är en liten skit mitt ute i ingenstans är inte nedsättande utan en helt korrekt beskrivning av verkligheten. Men skidanläggningen är riktigt trevlig och ägarna har satsat en hel del på senare år. Bland annat har man så sent som i mellandagarna invigt en nybyggd stollift(!). Väderspåmännen hade siat tio minusgrader och hade nästan rätt, åtta var det när jag anlände.

Första åket upp, Vinkelliften.

Galet snöiga träd, säkert delvis pga snökanonerna.

Kring halv ett började koncetrationen tryta vilket för mig betyder att magen behöver fyllas. Jag blir inte hungrig så länge jag är igång utan får köra på andra indikationer. Eller mat&sov klocka.

"Skidåkarlunch": gulaschsoppa och/eller (naturligtvis och i mitt fall) tacobuffé. Sådär.

Efter 20 minuter, längre behöver det ju faktiskt inte ta att skyffla in mat, var det bara på't igen. Det blev kallare och kallare i luften.

Solen gjorde ett kort gästspel.

Men mestadels var det gråare än Karl Oskars och Kristinas vadmalsrockar. Stolliften bär det fantasifulla namnet Stolliften.

Kring 14:30 började det skymma och belysningen tändes. Tillvaron blev helt plötsligt bra mycket lättare då jag tidigare fått åka mer eller mindre på känn i det otrevliga flatljuset.

Varför sluta åka bara för att det börjar bli mörkt?

Kring 15:30 började det bita lte väl mycket i fingrar och tår så jag kallade det en dag. Sammanlagt 4,5 mulliga timmar på skidor.