Efter att de senaste veckorna mest ha övat kurvteknik nån timma på kvällen då och då kom jag äntligen ut på en "riktig" tur i skogen i söndags. Jag klev upp med Lo som vaknade strax efter sex och körde hela morgonrutinen och kom mig således iväg kring nio efter att Carro vaknat. Det bjöds på enormt vackert vårvinterväder med stenhård skare, strålande sol och temperatur kring nollan. Eftersom det någon dag tidigare regnat/snöat fanns ingen riktigt hal is så jag tog S-Worksen som var utan vinterdäck. Till och med WTB Timberwolf i downhillmodell som för tillfället satt fram rullade lätt jämfört med Freddies Revenz dubbisarna jag kört. Hojen kändes som en raket trots att downhillostarna väger kring 1.5kg stycket!Bäst jag trampade på där i solen och trivdes rätt bra med livet noterade jag älgspår i snön. Tog ett kort med min cykelkamera aka mobiltelefonen, stoppar tillbaka den i fickan, drar igen dragkedjan och skall hoppa på och åka vidare. Då ser jag två älgar i skogen ca 30 meter längre fram! De står och stirrar på mig som stirrar på dem som stirrar på mig som... När jag försöker försiktigt smyga lite åt sidan för att få ett vettigt kort på dem börjar de naturligtvis springa bort från mig. Inget kort på älgarna alltså, de var för snabbfotade (snabbklövade?).
Resten av turen fortsätter på samma myspysiga sätt med helt folktomma hårda stigar och skoterspår. Inte en enda människa eller skoter ser jag till på hela tiden. Aaaaah, balsam för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar