I dag hämtade jag Lo på dagis och var som vanligt iförd lämpliga kläder för att hoja i kallgrader och hjälm. Ett av de andra lite äldre barnen iakttar oss en stund och kommer sen fram och frågar:- Varför har du hjälm?
- För att jag och Lo cyklar, då ska man ju ha hjälm. (förnuftiga pappan...)
- Har ni ingen bil? (ser medlidsam ut)
- Jo.
- Men om ni har en bil varför cyklar ni då? (mycket förbryllad)
- Eh, jo för att det är roligt och för att det är skönt med frisk luft. Och nyttigt.
- Mmmhhhmm. (ser definitivt inte övertygad ut om att så är fallet)
Jag har tänkt en del på vår lilla konversation och insett att det är den här världsbilden många barn i dag (och i går) får av sina föräldrar när de växer upp. Att åka bil är det normala. Om man har en bil så använder man den när man ska nånstans. Bilåkning blir normen helt enkelt.
Om man tänker större gäller det här naturligtvis inte bara transporter utan allt vi som föräldrar gör. Hemska tanke.
Ja, barnen på mina tjejers dagis blir också lite förvånade när jag lämnar dem iförd cykelkläder.
SvaraRaderaAtt ni som bor norröver (eller glesbygd i mellansverige) är mer eller mindre beroende av bil är inte så mycket att orda över, men för oss storstadsbor borde det inte vara några problem att skippa bilen ibland.