Vita gubbar kan hoppa, lite grann i alla fall

Jag upplever att jag flyttat fram en gräns idag. Hoppat, bokstavligen, över en mental barriär. Sessionerna på pumpslingan har gett mig mycket bättre känsla (och självförtroende!) när det kommer till hopp och nu kändes det rätt testa vingarna lite till. Jag tog SXT:n och trampade iväg till hoppet på Pitholmsheden. Jag har kört det några gånger med Enduron men inte i särskilt hög fart och har även dämpat läppen rätt mycket som jag alltid gjort med större hopp. Nu gick jag i stället in för att verkligen pumpa läppen och få ordentligt lyft. Första gången rullade jag ner med fingrarna på bromsarna och försökte koncentrera mig på att trycka ifrån ordentligt. Efter några hopp hade jag flyttat bak ansatsen till högst uppifrån och trampade ner mot hoppet. Med alla fingrar runt handtagen :-) Jag körde ett tiotal gånger och fick in stilen bättre och bättre och det kändes rätt avslappnat och odramatiskt. Som längst fick jag en flygtur på uppskattningsvis 9 meter och känslan var mullig. Jag testade även några gånger att köra lika fort och dämpa hoppet så mycket jag bara kunde för att prova den andra extremen. Undrar var detta ska sluta? :-S